De allra flesta som ännu inte har fått barn vill gärna bilda familj i framtiden. Ändå dröjer många innan de tar steget. I Sverige är det vanligaste skälet till att skjuta på barnafödandet att man prioriterar annat först.

För att få bättre förståelse om barnafödandet undersöker SCB återkommande befolkningens inställning till framtida barnafödande. Slutsatserna kan användas som stöd vid planering för bostäder, skolor och liknande.

De flesta vill ha barn i framtiden

2009 gjordes en enkätundersökning om svenskarnas inställning till att få barn. Den visade att en majoritet av dem som ännu inte hade något barn gärna ville bilda familj så småningom.

Få svarade nej på frågan om de ville ha barn

Andel utan barn som svarade på frågan om barn i framtiden.

Uppräknat till befolkningstal. Osäkerhetsmarginalen är 95-procentiga konfidensintervall, ett mått som används för att visa osäkerhetens storlek i urvalsundersökningar.

Olika skäl att vänta med familj

De som hade en positiv inställning till barnafödande och svarade ”Ja” gav oftast flera skäl till varför de ännu inte hade barn. Att de ville göra annat först var den vanligaste anledningen.

Andra praktiska skäl som gjort att de skjutit på barnafödandet var att de saknade en lämplig bostad för familjen eller att ekonomin inte var tillräckligt stabil. Vissa angav sociala skäl. Att sakna en partner att skaffa barn med var ett vanligt sådant skäl, liksom de som inte kände sig tillräckligt mogna för att bilda familj.

Vilja göra annat först vanligaste skälet att vänta med barn

Fördelning av olika skäl till varför kvinnor och män som svarat ”Ja” eller ”Kanske” på frågan om barn i framtiden inte hade barn vid enkätundersökningen 2009.

År 2015, sex år efter enkätundersökningen, gjorde SCB en registeruppföljning, för att ta reda på hur barnafödandet faktiskt blev för personerna som deltog i undersökningen.

Hälften hade fått barn

Det visade sig att omkring hälften av de kvinnor och män som svarade ”Ja” på frågan om barn i framtiden hade fått barn inom sex år efter svarstillfället. Andelen män som hade fått barn var lite lägre än för kvinnor, 45 procent jämfört med 59 procent.

Av dem som var mer osäkra och svarade ”Kanske” hade en fjärdedel av kvinnorna och en femtedel av männen fått barn.

De som svarade ”Ja” fick också sitt första barn tidigare under uppföljningsperioden än de som svarade ”Kanske”. Skillnaden var störst mellan yngre män och kvinnor som svarat att de vill ha barn i framtiden.

Positiva till barn fick barn tidigare

Benägenhet att få barn efter tid sedan enkätundersökningen 2009 hos dem som svarat ”Ja” eller ”Kanske”.

Om gruppens benägenhet skulle stanna på 0 över tid skulle det betyda att inga barn fötts under uppföljningen.

Grupperna som svarade ”Troligen inte” och ”Nej” visas inte i diagrammet. Det föddes nämligen så få barn i dessa grupper. Utvecklingen över tid var liknande som för gruppen som svarade ”Kanske”.

Sakna partner största hindret

Det vanligaste hindret för att få barn verkar vara att sakna en lämplig partner. Bland dem som var positiva till barn, och som angav det skälet till att de inte hade barn 2009, var det bara drygt 20 procent som fått barn när uppföljningen gjordes.

Många som försökt få barn har lyckats

Andelen barnafödande till och med 2015 hos de kvinnor och män som svarat ”Ja” eller ”Kanske” på frågan om barn i framtiden efter skäl till varför de ännu inte hade barn vid enkätundersökningen 2009.

”Andra orsaker” redovisas inte i diagrammet eftersom det var få som hade fått barn i denna grupp.

Bland kvinnorna som inte saknade en partner eller angav ekonomiska skäl var det drygt hälften av som bildade familj inom sex år efter enkätundersökningen. För män var det genomsnittliga barnafödandet lite lägre och det spretar mer bland grupperna.

Högsta andel barnafödande, 74 procent, fanns hos män som redan 2009 hade försökt att få barn. Bland kvinnorna var motsvarande andel 57 procent.