Om undersökningen

Tidsanvändningsundersökningen 2000/01 är den andra fullskaliga tidsanvändningsundersökning som SCB genomfört i Sverige. Den första genomfördes åren 1990/91. Undersökningarna ger kunskaper om vardagslivet, hur människor fördelar sin tid på olika aktiviteter.

Data har samlats in genom dagbokföring. De deltagande personerna har fyllt i tidsdagböcker i vilka de beskriver med egna ord vad de gjort under slumpmässigt utvalda mätdagar. Aktiviteterna har senare klassificerats enligt ett klassificeringsschema som på den mest övergripande nivån innehåller fem klasser av aktiviteter, nämligen förvärvsarbete, hemarbete, personliga behov, studier och fri tid. På den mest detaljerade nivån innehåller klassificeringsschemat mer än hundra olika aktiviteter.

De mest centrala statistiska måtten som beräknas är den genomsnittliga tiden som individerna i skilda redovisningsgrupper ägnat sig åt aktiviteterna samt de andelar som alls utövat de olika aktiviteterna under mätdagarna. I datamaterialet finns också information om vid vilka tidpunkter och i vilka sekvenser aktiviteterna utövas liksom andra personers (främst familjemedlemmar) närvaro.

Undersökningar av liknande slag har genomförts i många andra länder, bl.a. inom ramen för ett samarbete lett av EU:s statistikbyrå Eurostat.

Undersökningen genomförs på uppdrag av Sveriges regering.

Publicering

Nu publiceras vissa grundläggande tabeller och diagram på SCB:s hemsida. Fler tabeller, diagram och smärre analyser kommer successivt att läggas ut på SCB:s hemsida. Mot slutet av året kommer en tryckt publikation som innehåller ett urval av tabeller, diagram med kommenterande texter.

Preliminära resultat

De resultat som nu publiceras är tills vidare preliminära. Det beror på att det mycket omfattande kodningsarbete som gjorts av informationen i tidsdagböckerna ännu inte är helt avslutat. Viss efterkontroll pågår. Målsättningen är att reducera den tid som klassificerats i vissa ”övrig” –kategorier. I tabellerna benämns detta ”Övrigt/okodbart”.

Två slags tabeller

De tabeller som framställs och publiceras baseras på olika datamängder beroende på syfte. Är syftet att belysa tidsanvändningen 2000/01, utnyttjas hela materialet som samlades in under hela undersökningsperioden år 2000/01. Är syftet däremot att undersöka hur tidsanvändningen förändrats under 1990-talet kan endast en delmängd av det senast insamlade datamaterialet användas, nämligen det som avser befolkningen 20–64 år och motsvarande tidsperiod som undersöktes år 1990/91, dvs. från september till maj. Precisionen är bättre i skattningar som baseras på hela materialet än på den delmängd som kan utnyttjas för jämförelsen bakåt i tiden. Av rubrikerna till tabellerna framgår vilket dataunderlaget är.

I den första omgången redovisas resultat endast för åldersgruppen 20–64 år.

Bra att veta vid tolkning av de statistiska måtten

Genomsnitt skenbart enkla

De mest centrala statistiska måtten i tidsanvändningsstatistik är genomsnittlig tid för olika aktiviteter i redovisningsgrupper samt de andelar av personerna i redovisningsgrupperna som överhuvudtaget utövade aktiviteterna under den dag som de förde tidsdagbok. Framför allt den genomsnittliga tiden är skenbart ett enkelt och lättbegripligt mått.

Genomsnittstiden för en aktivitet beräknas på följande sätt. Låt oss utgå ifrån aktiviteten förvärvsarbete för redovisningsgruppen kvinnor. För samtliga dagböcker som avser och är ifyllda av kvinnor i undersökningen, summeras den tid de uppgivit att de förvärvsarbetar. Vissa kvinnor kommer då att bidra till totalsumman med många timmars arbete, andra, som inte arbetade under mätdagen kommer inte att bidra alls. Totalsumman divideras sedan med det totala antalet kvinnor i undersökningen, dvs. oavsett om de förvärvsarbetat eller ej. Genomsnittet innehåller ingen information om spridningen inom gruppen i antal arbetade timmar. Helt olika fördelningar kan leda till samma genomsnitt. Antag t.ex. att genomsnittet är 4 timmar per dag. Om samtliga kvinnor arbetade 4 timmar får vi också ett genomsnitt på 4 timmar. Resultat blir emellertid detsamma om hälften av kvinnorna arbetade 8 timmar och hälften inte alls. Genomsnittet döljer således olikheter mellan grupper.

Genomsnittssiffran är i detta fall uttryck för en egenskap hos redovisningsgruppen; befolkningsgruppen kvinnor utför ett visst antal timmar förvärvsarbete. Vore dessa timmar jämnt fördelade inom gruppen arbetade samtliga 4 timmar. Men i realiteten kan förvärvsarbetet vara fördelat inom gruppen på många olika sätt.

Skiljer sig två redovisningsgrupper åt i fråga om genomsnittligt antal förvärvsarbetade timmar, så innebär det att den ena gruppen sammantaget (men också genomsnittligt) ägnar mer tid åt förvärvsarbete.

Viss information om fördelningen i gruppen ges av den andel som ägnat sig åt aktiviteten, t.ex. förvärvsarbete, under den mätta dagen, dvs. den dag för vilken tidsdagboken fördes. Om andelen är 100 procent förvärvsarbetade alla, är den 50 procent förvärvsarbetade halva gruppen under bokföringsdagen. Om två redovisningsgrupper uppvisar samma antal timmar i genomsnitt men skiljer sig åt i fråga om andel utövare av aktiviteten, kan man dra slutsatsen att de i gruppen med den lägre andelen utövare i genomsnitt förvärvsarbetade under längre tid, givet att de alls gjorde det. Detta mått, genomsnittlig tid för utövare av aktiviteter brukar ofta finnas med i redovisningar av tidsanvändningsstatistik. Man bör notera att även detta mått döljer fördelningen.

Mätning på gruppnivå

De som deltar i undersökningen fyller i dagböcker för två dagar. Det är således korta (slumpmässigt utvalda) utsnitt ur människors vardagsliv som undersöks. Det säger sig självt att detta inte berättar särskilt mycket om vad dessa människor brukar göra. Mått på tidsanvändningen blir meningsfull först när den beräknas för redovisningsgrupper som består av ett större antal individer. Viktiga sådana redovisningsgrupper bildas efter kön, ålder, om en person har barn eller inte och efter sammanboendeform. Men många andra redovisningsgrupper kan bildas.

Fördelningsmått, spridningsmått

Det finns mått som på olika sätt ger information om hur fördelningen ser ut inom redovisningsgrupper. I flertalet av de publicerade Excel-tabellerna redovisas punktskattningarnas standardavvikelse (multiplicerad med en konstant, 1,96 vilket ger halva konfidensintervallet på 95- procentnivån, se nedan). Standardavvikelsens storlek ger en indikation på hur stor spridningen av mätvärdena är inom redovisningsgruppen.

Ett annat sätt att få en bild av spridningen av mätvärden i grupper är att beräkna frekvensfördelningar.

Konfidensintervall

Konfidensintervall uttrycker punktskattningars precision. Ett 95-procentigt konfidensintervall täcker med 95 procents trolighet det ”sanna” värdet i populationen. Exempel: ett resultat i undersökningen är att kvinnor (20–64 år) förvärvsarbetade 3 timmar och 41 minuter per dag, en genomsnittlig dag under en 12-månadersperiod år 2000/2001. Såväl vardagar som helgdagar är medräknade. Halva konfidensintervallet (på 95-procentnivån) är 10 minuter. Det innebär att med 95 procents trolighet ligger populationsmedelvärdet någonstans mellan 3 timmar och 31 minuter och 3 timmar och 51 minuter (dvs. inom 3 timmar och 41 minuter ± 10 minuter).

Precisionen i resultaten blir (i regel) bättre ju större en redovisningsgrupp är.

Mer om tolkning av resultaten

Undersökningen är gjord så att de deltagande personerna antecknat sina aktiviteter i tidsdagböcker under slumpmässigt valda dagar. De som gjorde flera saker samtidigt gavs möjlighet att anteckna två aktiviteter. Utöver detta har svarspersonerna antecknat andra familjemedlemmars (i första hand) närvaro under dagens lopp. Dagboken är uppbyggd så att det finns tidsangivelser för händelserna under dagen.

Tillvägagångssättet, med kronologisk registrering i tidsdagböcker, bedöms av internationella forskare och andra som det bästa för syftet att samla in tillförlitliga uppgifter om människors tidsanvändning.

Uppgifterna i dagböckerna sammanställs och redovisas i tabeller. Det är inte helt utan problem att läsa och tolka dessa resultat. Ett sådant problem har nämnts i avsnittet om de skenbart enkla genomsnitten. Ett annat tolkningsproblem rör aktivitetskategorierna och hur deras benämningar kan leda tanken fel. Låt oss utgå från ett exempel.

Efter att Tidsanvändningsundersökningen 1990/91 publicerats cirkulerade en uppgift i massmedia om att vi samtalar med våra barn i genomsnitt någon minut per dag. Uppgiften kommer från en publicerad tabell och är såtillvida korrekt. I tabellen framgår att befolkningen 20–64 år ägnar i genomsnitt 1 min per dag år aktiviteten ”Samtal med barn”. Av detta drogs slutsatsen att vi inte talar mer än en minut med våra barn, vilket är fel.

Visserligen fanns inte mer än en minut (i genomsnitt) av direkta uttryck i dagböckerna att samtal med barn pågick. Men vill man veta något om hur mycket tid vi talar med barnen, får man angripa frågeställningen från en annan utgångspunkt.

Dagböckerna innehåller sekvenser av episoder. Episoderna karaktäriseras bl.a. av vilken (vilka) aktivitet som sker och vilka andra personer som finns närvarande. Uppgiften blir nu att välja ut sådana episoder som (med någon grad av sannolikhet) innebär att samtal sker. Först finns de episoder som föräldrarna beskriver i termer av att de samtalade med sina barn, eller utövade någon annan sorts omsorg om dem. Till detta kan det finnas anledning att lägga episoder av andra familjeaktiviteter, givet att barnen är närvarande. Är familjen samlad till en måltid, kan man nog på goda grunder anta att samtal sker. Spelar de ett spel tillsammans, eller promenerar kan man kanske också anta att samtal sker. Osv. Vilka episoder som på detta sätt ska tas med i beräkningen får specificeras av användaren. Datamaterialet erbjuder stora möjligheter och många olika lösningar härvidlag.

Om jämförelser med resultaten från 1990/91 års undersökning

Två typer av förändringar

Undersökningarna år 1990/91 och 2000/01 ger i många fall olika resultat, dvs. statistiskt signifikanta förändringar har skett. När man reflekterar över sådana förändringar kan det vara till hjälp för förståelsen att hålla nedanstående punkter i minnet.

Struktur- vs. beteendeförändring

Förändringarna kan vara uttryck för ändrade beteenden och/eller ändrad populationsstruktur 1. Ändrade beteenden innebär just ändrade beteenden, att vi inte beter oss på samma sätt år 2000 som år 1990. Om människor över lag minskat ner på den tid de städar ger det utslag i skattningarna.

Strukturförändring innebär att sammansättningen av undersökningspopulationen undergått en förändring som får effekt på tidsanvändningen. Ett exempel, under 1990-talet har barnafödandet minskat. Förstföderskorna har blivit äldre samtidigt som antalet barn per kvinna som fött minst ett barn minskat. Det innebär att redovisningsgruppen småbarnsmammor ändrat struktur; de är år 2000/01 i genomsnitt äldre och har något färre barn. Och om det är så att dessa faktorer – dvs. antal barn och mammornas ålder – var för sig eller tillsammans påverkar småbarnsmammornas tidsanvändning i något avseende, kommer det att kunna ge utslag i skattningarna även om mammor i en viss ålder och med ett visst antal barn faktiskt har samma tidsanvändning nu som för 10 år sedan. En konstaterad signifikant förändring i småbarnsmammornas tidsanvändning skulle i så fall förklaras av att gruppen ändrat sammansättning.

Strukturförändringar av detta slag att ha i åtanke är bl.a. de redan nämnda, nämligen förstföderskornas högre ålder och färre antal barn per mamma, men också att fler nu bor i storstad (vilket möjligen påverkar beteendet), fler studerar och att antalet sysselsatta är mindre nu än för 10 år sedan.

Man bör också hålla i minnet att åldersgruppen 20–64 år inte består av samma individer år 2000 som år 1990. En 10-årsklass år 1990 tillhör inte längre denna population, en ny 10-årsklass har tillkommit och de övriga har blivit tio år äldre.

Det är inte trivialt att bestämma vilka typer av faktorer som ligger bakom de konstaterade förändringarna 2. Ofta torde det vara fråga om en mix av beteendeförändringar och förändringar i populationens sammansättning. Det vi kan konstatera med någon grad av säkerhet är att tillståndet förändrats i vissa avseenden men inte i andra.

Skillnad i aktivitetsklassificeringen

Den klassificering som används 2000/01 är inte identisk med den klassificering som användes 1990/91, men de skillnader som finns är mycket små. Dessa skillnader kan inte antas medföra några problem vid jämförelser mellan de båda undersökningarna.

Internationella jämförelser

Det har bedrivits ett arbete samordnat av EU:s statistikbyrå Eurostat för att möjliggöra jämförelser mellan tidsanvändningsundersökningar genomförda i olika länder. Arbetet har resulterat i riktlinjer för hur undersökningarna bör utformas. Med några undantag (gäller främst populationsavgränsning) har den svenska tidsanvändningsundersökningen genomförts enligt dessa riktlinjer. Det leder till att den svenska tidsanvändningsstatistiken kommer att kunna jämföras med annan motsvarande europeisk statistik. De tabeller och resultat som nu publiceras är emellertid inte harmoniserade på detta sätt. Syftet är här istället främst att åstadkomma jämförbarhet med SCB:s undersökning från 1990/91.

Eurostat kommer under år 2002 att publicera en mindre uppsättning internationellt jämförbara tabeller.

Jämförelser med annan statistik

Jämförelser av undersökningens resultat med resultat från andra typer av undersökningar som mäter den tid människor ägnar åt olika aktiviteter måste göras med största försiktighet. Skillnader i mätmetoder mellan undersökningarna medför att resultaten i regel inte är direkt jämförbara.

Teknisk beskrivning

Undersökningsmetod

Data om tidsanvändningen har samlats in genom dagbokföring. De personer som deltagit i undersökningen har fyllt i tidsdagböcker i vilka de beskriver med egna ord vad de gjort under två slumpmässigt utvalda näraliggande dagar. De deltagande har i en besöksintervju fått svara på frågor om bl.a. sysselsättning och familjeförhållanden. Annan bakgrundsinformation om de deltagande har hämtats från administrativa register.

Population

Tidsanvändningsundersökningar syftar till att mäta hur en population av individer fördelar sin tid på skilda aktiviteter under en bestämd tidsperiod. Populationen har således två dimensioner, individerna och tidsperioden. Urval dras i båda dimensionerna.

Tidsanvändningsundersökningen 1990/91 omfattade personer 20–64 år i Sverige. Den genomfördes under perioden september 1990 till maj 1991, d.v.s. under en 9-månadersperiod.

Tidsanvändningsundersökningen 2000/01 omfattar personer 20–84 år i Sverige. Den genomfördes under 12-månadersperioden från mitten av oktober 2000 till mitten av oktober 2001.

Den statistik som framställs utifrån Tidsanvändningsundersökningen 2000/01 baseras på olika datamängder beroende på syfte. Är syftet att belysa tidsanvändningen 2000/01, utnyttjas data för hela undersökningsperioden. Är syftet däremot att undersöka hur tidsanvändningen förändrats under 1990-talet kan endast en delmängd av datamaterialet användas, nämligen den som avser motsvarande tidsperiod som 1990/91.

Till jämförelserna mellan de båda undersökningarna har nya skattningar tagits fram utifrån Tidsanvändningsundersökningen 1990/91. Skälet är att få samma typ av estimatorer i de båda undersökningarna. I någon liten grad kan de skattningar som nu beräknats på det gamla materialet skilja sig från de tidigare publicerade skattningarna.

De mest centrala statistiska måtten som beräknas är den genomsnittliga tiden som individerna i skilda redovisningsgrupper ägnat sig åt olika aktiviteter samt de andelar som alls utövat de olika aktiviteterna under mätdagarna.

Urval

I undersökningen görs dels ett urval av individer och dels ett urval av dagar individerna ska föra dagbok över. De två urvalen dras oberoende av varandra.

Urvalet av individer består av tre oberoende delar:

Individurvalet: 3 980 personer, 20–64 år

Hushållsurvalet: 1 492 personer, 20–64 år

Äldreurvalet: 746 personer, 65–84 år

I hushållsurvalet och äldreurvalet är de utvalda personerna representanter för sina hushåll. Eventuell make/maka eller sambo ingår också i urvalet, se nedan. Alla tre urvalen fördelas slumpmässigt med ¼ för varje kvartal under undersökningsperiodens 12 månader.

Totalt ingår 6218 personer/hushåll i urvalet.

Individurvalet

Individurvalet dras som ett stratifierat urval. Strata bildas efter ålder, 20–34 år, 35–49 år, 50–64 år, och efter kön. Dessutom stratifieras kvinnor i åldrarna 20–49 år efter om de är ensamstående med barn under 18 år eller inte. Inom varje stratum dras ett Obundet Slumpmässigt Urval (OSU).

Hushållsurvalet

SCB saknar ett register över hushåll. När hushåll ska väljas ut till en undersökning väljs dessa därför ut genom ett urval av individer.

Det är inte känt på förhand vilka av de utvalda som är ensamstående och vilka som har en make/maka eller sambo. Urvalet går till så att de utvalda individernas hushåll undersöks och ifall det finns en make/maka eller sambo inkluderas denne i urvalet. Bland dem som kom att medverka i undersökningen var det 629 personer, 70 procent, som hade en make/maka eller sambo som inkluderades i urvalet.

Även hushållsurvalet dras som ett stratifierat urval. Strata bildas efter individernas ålder, 20–34 år, 35–49 år, 50–64 år, och efter kön. Inom varje stratum dras ett OSU av individer.

Äldreurvalet

Urvalet av personer 65–84 år är också utformat som ett urval av hushåll. De utvalda individernas hushåll undersöks och ifall det finns en make/maka eller sambo inkluderas denne i urvalet. Bland dem som kom att medverka i undersökningen var det 142 personer, 43 procent, som hade en make/maka eller sambo som inkluderades i urvalet.

Urvalet dras som ett stratifierat urval. Strata bildas efter individernas ålder, 65–74 och 75–84 samt efter kön och efter om de är gifta eller inte. Inom varje stratum dras ett OSU av individer.

Övertäckning

Av de 6 218 utvalda personerna befanns 205 personer vara sådana som inte ingår i den population undersökningen gäller. I denna grupp finns bl.a. personer som hade flyttat från landet eller avlidit. Bruttourvalet reducerat med övertäckningen ger nettourvalet, som här alltså utgörs av 6 013 personer. I redovisningen av bortfallet är det nettourvalet som är utgångspunkten.

Urval av dagar

Varje individ ska fylla i en dagbok för en veckodag, (någon av dagarna måndag-fredag) och en dag under veckohelg, (lördag eller söndag). De två dagarna infaller under en tvåveckorsperiod. Urvalet av par av vecko- och veckohelgdagar görs så att alla par har samma sannolikhet att bli valda. De utvalda paren av dagar fördelas slumpmässigt på de utvalda individerna och så att de får en jämn spridning över undersökningsperioden.

Skattningarna i undersökningen har gjorts med den metodik som används i dataprogrammet CLAN, som tagits fram vid SCB.

Undersökningens genomförande

Medverkan i undersökningen innebar att delta i en intervju och föra dagbok under två dagar.

Ett brev skickades ut till undersökningspersonerna, med information om undersökningen och om vad det innebar att medverka. Där fanns information om att de uppgifter de lämnar är sekretesskyddade och efter en viss tid kommer att avidentifieras. Där sades också att det kommer att hämtas uppgifter om dem från administrativa register.

Fältarbetet

Den normala proceduren var att en av SCB:s intervjuare genomförde en besöksintervju med urvalspersonen samt gav instruktioner om hur dagboken skulle fyllas i. En viss del av intervjuerna genomfördes per telefon. Intervjun genomfördes några dagar innan den första dagboken skulle föras.

För att försäkra om medverkan från make/maka eller sambo, för hushållsurvalen, var det önskvärt att denne var med vid besöksintervjun. I de fall detta inte var möjligt ställdes frågorna till denne per telefon vid ett senare tillfälle.

Tidsdagboken

Varje deltagare skulle fylla i två dagböcker, en för någon av vardagarna måndag till fredag och en för lördag eller söndag före eller efter den utvalda vardagen. I dagböckerna antecknade undersökningspersonerna med egna ord vad de gjorde olika tider under dagen. Dagböckerna är indelade med en rad för varje tiominutersperiod. För varje sådan period måste det finnas angivet vilken aktivitet som utförts. Det fanns möjlighet att ange två parallella aktiviteter.

Resultatens tillförlitlighet

Urvalsfel

Urvalsfelet är det fel i skattningarna som beror på att observationerna är baserade på endast ett urval individer. Storleken hos detta fel visas genom konfidensintervall för skattningarna som ingår i resultatredovisningen. Ett 95-procentigt konfidensintervall täcker med 95 procents trolighet det ”sanna” värdet i populationen.

Svarsbortfall

1. Jämförelser med 1990/91 års undersökning

Vid jämförelsen mellan 1990/91 och 2000/01 års undersökningar används samma population och tidsperiod, d.v.s. personer 20–64 år och perioden september till maj.

Vid Tidsanvändningsundersökningen 1990/91 deltog 75 procent. Motsvarande andel i undersökningen 2000/01 var 61 procent (ovägt). Bortfallet har alltså ökat i jämförelse med undersökningen 1990/91, men den utvecklingen följer i stort sett ett generellt mönster med ökat bortfall i urvalsundersökningar.

I båda undersökningarna var det en något högre andel bland kvinnorna som deltog än bland männen. I 2000/01 års undersökning deltog 59 procent av männen och 63 procent av kvinnorna i urvalet. I 1990/91 års undersökning deltog 74 procent av männen och 75 procent av kvinnorna i urvalet. I båda undersökningarna var skillnaderna i bortfall små mellan olika åldersgrupper bland personer 20–64 år.

2. Skattning av tillståndet år 2000/01

När hela undersökningsperioden i 2000/01 års undersökning beaktas var andelen deltagande bland personer 20–64 år 58 procent (ovägt). Av bortfallet var det knappt 54 procent som vägrade, knappt 29 procent som inte anträffades, 15 procent som deltog vid intervjun men inte skickade in någon dagbok och 3 procent som var förhindrade att delta. Av kvinnorna deltog 61 procent och av männen 55 procent. Den lägre andelen deltagande då hela undersökningsperioden beaktas förklaras av ett särskilt högt bortfall under den tidsperiod som inte undersöktes 1990/91, d.v.s. juni till augusti.

Hantering av bortfallet

Bortfallet hanteras genom så kallad ”rak uppräkning” inom urvalsstrata, vilket innebär att man antar att de svarande utgör ett slumpmässigt urval från populationen i varje stratum. Stratifiering har gjorts efter ålder, kön och för kvinnor 20–49 år, efter om de är ensamstående eller inte. Vid kompensationsvägning för bortfallet tas således hänsyn till dessa faktorer. Dessutom räknas varje kvartal upp för sig.

Detta förfarande är en förenkling av verkligheten och leder till mer eller mindre skeva skattningar ifall det är så att svarsbenägenheten samvarierar med det som man avser att mäta. Parametrarna som man avser att skatta utgörs dock av kvoter, medelvärden och andelar. Skattningar av sådana parametrar är i allmänhet relativt okänsliga för bortfallsskevheter eftersom skevheten i skattningarna av nämnare och täljare tenderar att ta ut varandra.

Variationen i bortfallets säsongsmönster kompenseras åtminstone delvis genom att varje kvartal utgör ett eget stratum med sitt eget kompensationssystem för bortfallet.

Stora bortfall är emellertid alltid en potentiell felkälla som man bör ha i åtanke vid tolkningen av resultaten.

Andra kvalitetsaspekter

Det finns olika sätt att bedöma kvaliteten i data om tidsanvändning som samlas in med hjälp av dagbokföring.

1. Tidpunkt för dagbokföringen

I metodstudier har det visats att det har betydelse för kvaliteten i dagböckerna när de fylls i, om det görs i nära anslutning till aktiviteterna eller en längre tid efteråt. De som medverkat i undersökningen har tillfrågats om när de fyllde i dagböckerna. I de flesta fall har dagböckerna fyllts i nära i tiden till de aktiviteter som beskrivs. Omkring var fjärde dagbok har fyllts i dagen efter dagboksdagen eller senare.

2. Problem att fylla i dagböckerna

En annan fråga de medverkande fått gäller om ifyllandet av dagboken inneburit några speciella problem. Hur stor andel som säger sig ha haft problem ger en uppfattning om hur väl den använda insamlingsmetoden fungerat. De allra flesta av de medverkande har inte uttryckt några problem med att fylla i sina dagböcker. Bara för omkring var tionde dagbok anges det att ifyllandet inneburit någon typ av problem.

3. Ej kodbara aktiviteter

Vissa tidsperioder i dagböckerna har det inte varit möjligt att klassificera, koda, med utgångspunkt från vilka aktiviteter som skett. Det kan handla om att rader i dagboken lämnats tomma eller om att den aktivitetsbeskrivning som finns är otydlig. I de preliminära resultaten är det omkring en procent av tiden i dagböckerna som hör till sådana tidsperioder. I en just avslutad genomgång av dagböckerna har det varit möjligt att minska denna andel ytterligare.

4. Antalet episoder i dagböckerna

Ett allmänt accepterat indirekt mått på kvaliteten i ett datamaterial insamlat med dagbokföring är det genomsnittliga antalet episoder per dagbok. Antalet episoder i tidsanvändningsundersökningen 2000/01 är i nivå med undersökningen från 1990/91. Det ligger högt i förhållande till hur det ser ut i de flesta andra undersökningar av samma slag.