Undersökningen "Elevpaneler för longitudinella studier" har genomförts sedan början av 1980-talet. Där följs ett urval av elever från årskurs 3 och vidare genom grundskolan. Den nuvarande elevpanelen är den åttonde och består av ett urval av elever som fanns i årskurs 3 läsåret 2013/14. Våren 2015 undersöktes skolår 4 för dem och för majoriteten av eleverna är skolåret detsamma som årskursen.

I årskurs 3–6 har det skett en nedgång över tid av andelen elever med stödundervisning och i årskurs 3 och 4 har andelen halverats sedan början av 1990-talet. I årskurs 7–9 har andelen med stöd inte genomgått motsvarande förändring över tid.

Av de elever i panel 8 som våren 2014 hade stöd i årskurs 3 var det runt 40 procent som fick fortsatt stöd i årskurs 4. Av alla elever med stöd i årskurs 4 våren 2015 hade ungefär hälften även haft stöd i årskurs 3 och hälften fick stöd först i årskurs 4.

I elevpanelerna delas stödundervisning in i tre olika typer; anpassad studiegång, särskild undervisningsgrupp och specialundervisning på annat sätt. Anpassad studiegång innebär avvikelser från utbildningens timplan, ämnen och mål, medan stöd i särskild undervisningsgrupp avser undervisning i en annan undervisningsgrupp än den eleven normalt tillhör. Specialundervisning på annat sätt innebär stödåtgärder som inte fångas upp av de första två typerna, t.ex. extra hjälp i klassrummet. Detta är den vanligaste stödåtgärden och bland eleverna med stöd i årskurs 4 hade runt 80 procent enbart fått denna typ av stöd.

6 av 10 med stödundervisning i årskurs 4 har åtgärdsprogram

Bland eleverna med stödundervisning i årskurs 4 våren 2015 hade omkring 60 procent även ett åtgärdsprogram, vilket kan jämföras med runt 80 procent för samma elever i årskurs 3 våren 2014. Även bland de elever som gick i årskurs 4 i den sjunde panelen, våren 2009, var det omkring 80 procent som hade åtgärdsprogram.

Skolverket har i sin statistik också visat på en minskning av antalet elever med åtgärdsprogram i grundskolan mellan läsåret 2013/14 och 2014/15. De menar att detta kan bero på en lagändring som gjort att skolor snabbt kan sätta in stöd i form av extra anpassningar utan att upprätta ett åtgärdsprogram. Ett åtgärdsprogram ska avse elevens behov av särskilt stöd, vilket endast sätts in om stödet i form av extra anpassningar inom ramen för ordinarie undervisning inte är tillräckligt.

Av eleverna i panel 8 som våren 2014 hade åtgärdsprogram i årskurs 3 var det ungefär hälften som även hade det i årskurs 4. Av alla elever med åtgärdsprogram i årskurs 4 hade omkring 75 procent haft åtgärdsprogram redan i årskurs 3. Det vara alltså bara runt 25 procent som fick åtgärdsprogram först i årskurs 4.

Hälften av utrikes födda i årskurs 4 hade modersmålsunder-visning

Bland eleverna i den åttonde panelen som gick i årskurs 3 våren 2014 var runt 10 procent utrikes födda. I årskurs 4 våren 2015 hade omkring hälften av dem modersmålsundervisning och ungefär lika många undervisning i svenska som andraspråk. Det var vanligare med undervisning i svenska som andraspråk bland de elever vars föräldrar saknade eftergymnasial utbildning.

Av eleverna som hade undervisning i svenska som andraspråk var det omkring 2 av 10 som även hade åtgärdsprogram, vilket kan jämföras med knappt 1 av 10 bland dem som inte hade undervisning i svenska som andraspråk.