Att veta hur många som bor i ett land eller i en region är av stor betydelse för planeringsarbetet både på lokal och på nationell nivå. Även uppgifter om till exempel hur många bostäder av olika storlekar det finns, är viktigt. För att få en heltäckande bild av detta har först folkräkningar och därefter folk- och bostadsräkningar genomförts i Sverige.

1700-tal: Första folkräkningarna

Förr var det prästerna som registrerade alla som bodde i församlingen och detta kan sägas vara de första folkräkningarna i Sverige. Syftet var främst att staten skulle veta hur många män i vapenför ålder det fanns att tillgå i landet och det gjorde det också lättare att driva in skatter.

– Den första heltäckande folkräkningen 1749 kom fram till att Sverige hade 1 764 700 invånare. Det var betydligt färre än förväntat och uppgifterna hemligstämplades, berättar Margareta Carlsson, utredare på SCB.

Sedan dess har folkräkningar genomförts åtminstone vart tionde år. Bostäder började registreras på 1910-talet. Kombinerade folk- och bostadsräkningar har genomförts i Sverige sedan 1960,  men metoderna har ändrats över tid.

1960-1990: Folk- och bostadsräkningar

Under perioden 1960–1990 kallades undersökningarna för folk- och bostadsräkningar, eller FoB (FoB 60–FoB 90). Insamling skedde genom enkäter till folkbokförda personer samt till fastighetsägare. De insamlade uppgifterna användes bland annat för att skapa statistik över hushåll. Utöver de uppgifter som samlades in via enkäter hämtades även uppgifter om till exempel utbildning och sysselsättning in från register av olika slag. Användandet av registeruppgifter ökade successivt under dessa år. Resultaten från flera av undersökningarna hade även som syfte att kontrollera folkbokföringen, men från och med FoB 70 växte kritiken.

– Många hävdade att undersökningen var ett angrepp på den personliga integriteten. Kritiken bidrog till att FoB 90 blev den sista folkräkningen där uppgifter samlades in direkt från befolkningen och fastighetsägarna, säger Margareta Carlsson.

1995: Nytt register och komplettering av folkbokföringen

År 1995 beslutade riksdagen att kommande folk- och bostadsräkning skulle baseras helt på uppgifter i register. För att göra detta möjligt behövdes register både över befolkning och över lägenheter. Uppgifter om alla folkbokförda personer fanns redan tillgängliga i folkbokföringsregistret, men ett register över alla lägenheter i landet saknades. Därför fattades ett beslut om att bygga upp ett lägenhetsregister över alla lägenheter i landet. Lantmäteriet blev ansvarig myndighet och uppbyggnaden av registret startade 2008.

En viktig del i en folk- och bostadsräkning är att skapa statistik om familjer och hushåll. För att göra detta möjligt med hjälp av register behövdes en koppling mellan det redan existerande registret över den folkbokförda befolkningen och det nya lägenhetsregistret. För personer som bodde i flerbostadshus kompletterades folkbokföringen med uppgift om vilken lägenhet man bodde i.

– Den nya kopplingen mellan personer och lägenheter gjorde det möjligt att se vilka personer som bodde tillsammans. När man vet vilka personer som bor tillsammans kan familjer och hushåll skapas med hjälp av uppgifter om civilstånd och förälder-barn-relationer, säger Margareta Carlsson.

Arbetet med uppbyggnaden av det nya lägenhetsregistret samt kompletteringen av folkbokföringen var klart 2011. Förutom Lantmäteriet var Skatteverket, kommunerna och SCB delaktiga i uppbyggnadsarbetet.

Nu: Census

Sverige blev ett EU-medlemsland 1995 och fick i och med det vissa förpliktelser vad gäller redovisning av statistik. EU:s medlemsländer hade skyldighet att genomföra en folk- och bostadsräkning (Population and Housing Census) för år 2011. Medlemsländerna fick själva välja hur den skulle genomföras.

– För Sveriges del blev det den första helt registerbaserade folk- och bostadsräkningen, numera kallad Census, säger Margareta Carlsson.

Från 1990 till 2011 gick Sverige alltså från direktinsamling av uppgifter i kombination med registeruppgifter till en helt registerbaserad lösning. Förutom register över befolkningen och lägenheter användes även register över utbildning, sysselsättning och yrke.

Från stora hushåll till fler singelhushåll

Vi ska avsluta denna resumé med lite statistik för att belysa utvecklingen i Sverige efter andra världskriget vad gäller hushållens storlek. År 1945 var det betydligt vanligare med stora hushåll. Cirka 17 procent, eller vart sjätte hushåll, bestod av minst fem personer och 60 procent av hushållen hade minst tre medlemmar. Endast 15 procent av hushållen var singelhushåll. I FoB 90 såg fördelningen helt annorlunda ut. Endast sex procent av hushållen bestod av fem personer eller fler och andelen hushåll med minst tre personer hade minskat till 30 procent. Andelen singelhushåll hade mer än fördubblats och låg på 40 procent. Mellan FoB 90 och Census 2011 däremot skedde inga större förändringar vad gäller hushållens storlekar.

Källor

Sök (scb.se)

Tidigare folk- och bostadsräkningar 1960–1990 (FoB) (scb.se)

Registerbaserad folk- och bostadsräkning, Census (scb.se)

Relaterat innehåll

Många bor kvar i sin födelsekommun (scb.se)

På Ringvägen bor det flest (scb.se)

Sverige bland de länder i Europa som har högst barnafödande (scb.se)