Antalet helårsekvivalenter som försörjdes med sociala ersättningar och bidrag steg med nästan 60 procent mellan åren 1990 och 1994. Sedan dess har antalet stadigt minskat och var 2019 nere på nästan samma nivå som 1990. Mellan 2019 och 2020 ökade antal helårsekvivalenter men mellan 2020 och 2021 minskade antalet helårsekvivalenter igen. De ersättningsformer som minskade under 2021 var Arbetslöshet, Ekonomiskt bistånd, Sjuk- och aktivitetsersättning och Etableringsersättning medan ersättningsformerna Arbetsmarknadsåtgärder och Sjukpenning ökade.

Sjuk- och aktivitetsersättning, som är den största ersättningsformen och står för 27,6 procent av det totala antalet helårsekvivalenter, har minskat sedan 2006. År 2021 minskade de med 4,1 procent, och har därmed minskat med 52,3 procent sedan 2006.

Etableringsersättningen infördes år 2011 och antalet ökade kraftigt fram till år 2017. De tre senaste åren har antalet dock minskat kraftigt, 2021 minskade antalet med hela 39 procent och är den ersättningsform som bidrog mest till minskningen av antal helårsekvivalenter 2021.

Stora regionala skillnader

Andelen helårsekvivalenter som försörjs med sociala ersättningar och bidrag fördelar sig inte lika över hela riket. Av befolkningen, 20-64 år, var andelen som försörjs med sociala ersättningar lägst i Stockholms län på 10,7 procent och som högst i Gävleborgs län på 17,7 procent. Skillnaden mellan dessa län var störst för andelen i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I Stockholm var andelen 2,7 procent och i Gävleborgs län 6,2 procent. Mellan 2020 och 2021 minskade andelen helårsekvivalenter i alla län utom i Stockholms län, Värmlands län och Västmanlands län. I Värmlands län är den oförändrad medan i Stockholms län och Västmanlands län har andelen ökat med 0,1 respektive 0,2.

På kommunal nivå är skillnaderna ännu större. Andelen helårsekvivalenter år 2021 var som lägst i Danderyd på 6,0 procent och som högst i Perstorp på 21,9 procent.

Vid en indelning efter kommunens storlek och läge (efter SKR:s kommungruppsindelning) var andelen som försörjs med sociala ersättningar och bidrag i genomsnitt lägst i pendlingskommuner nära en storstad, 10,4 procent, och högst i landsbygdskommuner och pendlingskommun nära mindre tätort, 15,9 procent. Mellan 2020 och 2021 var det denna andel oförändrad i tre kommungrupper, Landsbygdskommun med besöksnäring, Pendlingskommuner nära storstad och Storstäder. För övriga kommungrupper minskade denna andel.

Fler kvinnor än män

Av totala antalet helårsekvivalenter år 2021 var 53,5 procent kvinnor och 46,5 procent män. Fördelningen mellan kvinnor och män har varit ungefär densamma sedan 2006 då uppgifterna började redovisas efter kön. För ersättningsformen sjukpenning är kvinnorna i klar majoritet. Det är endast för ersättningsformerna arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder där antalet är fler bland männen.