Sverige har den högsta andelen äldre med en disponibel inkomst under den relativa fattigdomsgränsen bland de nordiska länderna. Ungefär 17 procent av de som är 65 år eller äldre har låg disponibel inkomst jämfört med mellan 9 och 12 procent i övriga Norden.

Enligt EU:s definition befinner sig en person i risk för fattigdom om man lever i ett hushåll där den disponibla inkomsten (inklusive sociala transfereringar) per konsumtionsenhet är mindre än 60 procent av medianvärdet för samtliga i befolkningen.

I genomsnitt befinner sig 14 procent av befolkningen inom EU under inkomstgränsen som kan innebära risk för fattigdom.

Det är vanligare att de allra äldsta har en disponibel inkomst som kan medföra risk för fattigdom. Var fjärde person, 75 år och äldre, har en låg disponibel inkomst jämfört med var nionde person i åldersgruppen 65–74 år. Äldre kvinnor har i högre utsträckning än äldre män en låg disponibel inkomst, närmare var tredje kvinna i åldersgruppen 75 år eller äldre jämfört med var sjunde man i samma åldersgrupp. Faktorer som bidrar är bland annat att nästan varannan kvinna i åldern 65 år och äldre lever ensam jämfört med drygt var fjärde man i samma åldersgrupp samt att kvinnors pensioner generellt är lägre än mäns.

Andra resultat från EU-SILC

• Ungefär 3 procent av befolkningen i Sverige har stora svårigheter att få ekonomin att gå ihop. Andelen är högre i de flesta övriga europeiska länder utom i Danmark, Finland och Norge, där andelen ungefär lika låg som i Sverige.
• 22 procent av den disponibla inkomsten används till att betala för boendekostnaderna i Sverige. Det motsvarar ungefär genomsnittet inom EU.
• I Sverige är materiell fattigdom mer än fyra gånger vanligare bland utrikes födda jämfört med inrikes födda med båda föräldrarna födda i Sverige. Över 9 procent av de som är födda i ett annat land än Sverige lever i materiell fattigdom medan knappt 2 procent av svenskfödda med två inrikes föräldrar har en levnadsstandard som innebär materiell fattigdom.