Redaktionellt
När Sveriges sockenkommuner blev stora
Senast uppdaterad: 2023-01-27
För lite mer än 70 år sedan ,1952, fick en stor del av Sveriges kommuner nya gränser då den första av två stora kommunreformer under 1900-talet genomfördes. När fler flyttade till städerna behövde landsbygdskommunerna bli större för att kunna bära de växande kommunala kostnaderna. I SCB:s källor kan man följa hur kommunerna över en natt blev 1 500 färre.
På bilden visar flickan den framtida storkommunen Olands karta. Bilden togs på gravölet för kommunen Alunda som försvann i och med kommunreformen 1952. Även Olands kommun kom senare att upplösas och ingår sedan 1974 i Östhammars kommun.
En stor del av SCB:s statistik går att bryta ned lokalt, och ofta ta fram för just din kommun. Det är viktigt till exempel för att kunna planera och utvärdera kommunal verksamhet. Men kommunerna har inte alltid sett ut som de gör i dag.
Från början byggde kommunerna på kyrkans indelning i socknar och var lagom stora för att fylla en kyrka och avlöna en präst. Men fler och fler svenskar flyttade till städer under 1900-talet och befolkningen krympte i många landsbygdskommuner. När frågan utreddes av 1943 års Kommunindelningskommitté så hittade man över 500 kommuner med färre än 500 invånare. Eftersom kommunerna samtidigt fått allt större ansvar och uppgifter beslutades om en kommunreform som genomfördes 1 januari 1952.
Statistisk årsbok för Sverige 1953, s8 (pdf)
Tabell 9 i Statistisk årsbok från 1953 visar folkmängden i slutet av året för perioden 1943 till 1952. När man jämför befolkningen uppdelad på boende i kommuner klassade som städer och landsbygd, framträder urbaniseringen tydligt. År 1943 bodde nära 40 procent av Sveriges befolkning i kommuner som administrativt räknades till städer. Nio år senare, 1952, bodde drygt 48 procent av befolkningen i dessa kommuner.
Statistisk årsbok för Sverige 1953, s7 (pdf)
I tabell 8 i samma upplaga av Statistisk årsbok beskrivs kommunsammanslagningens effekter på landskommunerna, alltså kommuner på landsbygden tillsammans med köpingskommuner (som var ett mellanting mellan landsbygdskommun och stad). Av 2 365 landskommuner blev det efter reformen 904 så kallade storkommuner. Främst berörde reformen de mycket små kommunerna. Det fanns 1 226 kommuner med färre än 1 000 invånare före reformen. Efter reformen bara tre. Bland de största kommunerna, med över 10 000 invånare, tillkom ytterligare en vid reformen 1952, så att de sammanlagt blev 25 stycken.
Antalet kommuner som klassades som städer förändrades inte av reformen och fortsatte även efter 1952 att vara 133 stycken.
Att de små kommunerna berördes mest gjorde att den genomsnittliga befolkningen per kommun ökade betydligt, från 1 583 personer till 4 004.
För den som är nyfiken på vilka småkommuner som gick upp i storkommunerna finns en förteckning från Årsbok för Sveriges kommuner på scb.se.
Årsbok för Sveriges kommuner 1951 (pdf) (4,5 MB)
Kommunsammanslagningarna 1952 visade sig dock inte räcka till. Inför nästa reform utgick man från att kommuner även behövde en fungerande centralort för att bli en effektiv enhet. År 1964 påbörjandes grupperingen av kommunerna i 282 kommunblock, som med vissa förändringar är grunden för dagens 290 kommuner.
Länkar
Information om län och kommuner på scb.se
Se hur många som bor i din kommun idag med SCB:s Kommuner i siffror