Trä är en av Sveriges viktigaste råvaror och flottningens utveckling följs noga i den svenska statistiken. Flottningen i Norrland och Dalarna redovisas för första gången i Statistisk årsbok för 1918. Då uppskattas flottlederna till 26 900 kilometer. Där transporterades årligen 65 miljoner klampar, eller stockar. Nästan en fjärdedel av virket forslades på Dalälven. 

Statistisk årsbok för Sverige 1918, s. 171

I statistiken beskrivs också hur många stockar som under säsongen totalt transporterats per kilometer flottningsled. På Dalälven var det 5 120 stockar per kilometer. På Harmångersån, ett betydligt smalare vattendrag med 212 kilometer flottningsled, passerade 6 470 stockar per kilometer.

Efter andra världskriget återtar efterfrågan på svenskt timmer och papper, och flottningen fortsätter att växa. Verksamheten sammanfattas i en tabell i samlingen Historisk statistik för Sverige del 2.

Historisk statistik för Sverige del 2, s. 86

1947 var det år då allra flest stockar flottades. Över 200 miljoner stockar flöt genom Sverige och bara ungefär 800 fastnade på vägen.

I tabellen kan man också utläsa att flottlederna, alltså de vattendrag som användes för flottning, var som längst under 1952. 

Statistisk årsbok 1954, s. 93

Statistiken om flottningen 1952 presenteras närmare i Statistisk årsbok från 1954, i en tabell om flottningens kostnad och personal. Av 34 056 kilometer flottningsleder fanns över 70 procent i Norrland. Den längsta flottningsvägen var i Ångermanälven, där systemet utgjorde mer än tio procent av hela Sveriges flottningsvägar, 3 729 kilometer.

I Statistisk årsbok från 1952 kan man också se hur många som på något sätt deltog i flottningen varje år. 1947 var det flest, hela 48 795 arbetare deltog då på något sätt i flottningen. De flesta arbetade intensivt under den korta säsongen och hade annan sysselsättning resten av året.

På sextiotalet tar lastbilarna snabbt över flottningens roll, bland annat eftersom lastbilarna rullar året om. Hur fort det går kan man följa i Statistisk årsbok från 1973. 

Statistisk årsbok 1973, s. 110

Under första halvan av 1960-talet är flottningslederna fortfarande över 30 000 kilometer, sedan går det fort. 1971 finns bara en tredjedel av flottningsvägarna kvar. Från 1970-talet och framåt avvecklades flottningen i Sverige, och i dag arbetar man i stället med att återställa vattendragen till hur de såg ut före flottningen. 

SMHI, som är en av våra statistikansvariga myndigheter, har en intressant sida med information om hur flottningen förändrade miljön runt vattendragen. Till exempel byggdes dammar för att undvika att vattenflödet tog slut innan virket forslats i väg. Vid forsar och vattenfall byggdes rännor för att timret skulle kunna flyta lugnt utan att brytas i det vilda vattnet.

Mänsklig påverkan på sjöar och vattendrag - Flottning (smhi.se)