De senaste 30 åren har allt fler kvinnor fått barn efter 40 års ålder. Ändå är det inte lika vanligt som det var på 1700‑ och 1800‑talet. År 2011 var 4 procent av barna­föders­korna över 40 år, jämfört med 12 procent i slutet av 1800‑talet.

Antalet kvinnor som föder barn när de har passerat sin fyrtio­års­dag har ökat de senaste 30 åren, och särskilt kraftig har ökningen varit på 2000‑talet. Trots den här utveck­lingen är det ändå ganska få barn som föds av mödrar som är 40 år och äldre. I alla fall om man jämför med hur det var längre tillbaka i tiden.

Statistik över barnafödandet i olika åldrar finns från och med 1750‑talet. Vid beräkningar av dessa så kallade ålders­specifika frukt­sam­hets­tal har antal födda av kvinnor i en viss ålder satts i relation till antalet kvinnor i den åldern. Statistiken visar att det var nästan tio gånger vanligare att 40–44‑år­iga kvinnor fick barn i början på 1870‑talet än idag och bland 1800‑talets 45–49‑år­iga kvinnor var det 20 gånger vanligare.

Barnafödandet i Sverige började plötsligt minska runt år 1880. Kring den tiden föddes i genomsnitt 4,5 barn per kvinna. Ned­gången fortsatte oavbrutet ända till början av 1930‑talet då barna­­föd­andet var nere i 1,7 barn per kvinna. Det minskade barna­föd­andet hängde samman med de omfattande föränd­ring­arna som följde på skiftet från jord­bruks­sam­hälle till industri­­nation.

Förbättrad skolgång påverkade barnafödandet

Föränd­ringen medförde fortsatt minskad barna­död­lighet, urban­isering och fler kvinnor i löne­arbete. Dess­utom för­bätt­rades skol­systemet och allt fler barn gick i skolan. Även om det inte kostade något att gå i skolan så med­förde ändå barnens skol­gång en kostnad för föräld­rarna bland annat genom att barnen inte var till­gäng­liga som arbets­kraft på samma sätt. Alla dessa föränd­ringar hade djup inverkan på barna­födandet.

Det var i de äldre åldrarna som antalet födslar minskade mest. En tänkbar förklaring är att de redan hade fått det antal barn som de ansåg lämpligt och då ville undvika fortsatt barna­föd­ande. De äldre kvinnorna hade störst incitament att ta till sig det nya beteendet som spred sig i sam­hället ‑ att kontrollera fertiliteten. De vanligaste metoderna för barn­begräns­ning som tillämp­ades var sexuell av­håll­samhet och av­brutet samlag. Först under 1920‑talet började kondomer bli vanligare. Det mest före­språkade var ändå ett åter­håll­samt sexliv. 1910 infördes preventiv­lagen som fram till 1938 förbjöd all marknads­föring och offentligt tal om preventiv­medel.

På 1970‑talet fick kvinnor över 40 år barn i allra minst utsträck­ning. Då födde kvinnor i åldern 40–44 mindre än fyra barn per 1 000 kvinnor och kvinnor 45–49 år födde knappt några barn alls. Den ökade tillgången på och acceptansen för preventiv­medel är en möjlig förklaring. P‑pillret legaliserades 1964 och försäljningen ökade snabbt. En annan tänkbar förklaring till att 1970‑talets 40‑plussare födde så få barn kan ha att göra med dåtidens normer kring barna­­födande.

De som födde barn i slutet av 1960‑talet och i början på 1970‑talet var unga. Genom­snitts­åldern bland barna­föd­erskorna var 26,4 år. Medel­åldern vid första barnets födelse låg kring 24 år. Att de flesta födde barn i unga åldrar kan ha påverkat normen för när det ansågs passande att få barn, och i synnerhet synen på att få barn i äldre åldrar. Dessutom hade man genom att starta barna­föd­andet tidigt också, i de flesta fall, hunnit få de barn man ville ha redan innan 40 års ålder.

Att få barn efter 40 – en nygammal trend?

Fruktsamhetstal för kvinnor 40–44 år och 45–49 år, 1751–2011

Trots att barnafödandet bland kvinnor 40 år och äldre har ökat de senaste 30 åren så är det betydligt ovanligare att få barn efter 40 idag än det var förr i tiden.

Idag är genomsnittsåldern vid barnafödande 30,8 år. Den genom­snittliga första­gångs­mamman är nästan 29 år. De är alltså klart äldre än 1970‑talets barna­föd­erskor. Men jämfört med de som fick barn på 1700‑ och 1800‑talet är dagens barna­föd­erskor faktiskt yngre. Som äldst var barna­föd­erskorna runt 1860 med drygt 32 år i genom­snitt.

Det finns ingen statistik över hur gamla kvinnorna var på 1700‑, 1800‑ och i början av 1900‑talet när de fick sitt första barn. Men man vet att gifter­målet och födelsen av första barnet hängde tätt samman. Det första barnet föddes i regel just före eller inom något år efter gifter­målet. Medel­ålder för gifter­mål var åtminstone under andra hälften av 1800‑talet 27 år för kvinnor, varför man kan anta att medel­åldern för först­föd­erskor låg kring 27‑28 år.

Unga barnaföderskor på 1970‑talet

Medelålder vid barnafödande, år 1751–2011

Kring 1970 var barnaföderskorna unga, genomsnittsåldern var 26,4 år. Som äldst var barna­föd­erskorna runt 1860 med drygt 32 år.

Sedan 1970‑talet har vi således haft en ökning av barna­föd­andet bland kvinnor över 40 år. Detta har skett samtidigt som barna­föd­erskorna i allmänhet har blivit äldre, något som möjligen bidrar till att det blivit mer accepterat att bli mamma sent i livet. ­Dagens ökning av 40‑plus­mammorna måste ändå anses vara relativt måttlig. I alla fall sett ur ett längre perspektiv.