Det blir allt vanligare med bortfall i statistiska undersökningar. Detta är ett problem eftersom ett stort bortfall i en undersökning innebär att resultaten kan bli missvisande.

För att få ny kunskap om befolkningen måste man allt som oftast genomföra en statistisk undersökning. Frågorna i en sådan undersökning ställs vanligtvis inte till alla i befolkningen. Det är möjligt att skapa tillförlitlig statistik för hela befolkningen utifrån svar från enbart ett slumpvis draget urval av personer. Ett urval om några tusen personer brukar räcka för statistik för hela Sverige. Men enbart kunskaper om vad några tusen personer tycker i en viss fråga är inte tillräckligt. För beräkningen av statistiken krävs också detaljerade kunskaper om hur de inkomna svaren har erhållits, till exempel om sannolik­heter att dras i det slump­mässiga urvalet och om sannolikheter att sedan svara på undersökningen.

Bortfall uppstår när man inte får in svar från någon man har planerat att undersöka. Bortfallet är ett problem eftersom vi inte vet hur stor chansen är att en tillfrågad person kommer svara på en undersöknings frågor. Om alla tillfrågade hade samma sannolikhet att svara skulle bortfallet inte vara något problem. Men tvärtom ser vi ofta att så inte är fallet. Med hjälp av information som finns i våra register kan vi se att bortfallet ofta är större bland unga, i storstäder och bland utrikes födda.

Bortfall beror vanligen på att uppgiftslämnaren inte svarar i telefon när intervjuaren ringer eller säger att man inte vill delta i undersökningen, att uppgiftslämnaren inte går att nå eller är förhindrad att medverka. I enkätundersökningar, där urvals­personerna kontaktas via brev, är det svårt att veta varför inget svar inkommit. Vid telefonintervju har intervjuaren chans att motivera urvals­personerna att delta, och bortfallet brukar också vara mindre i intervjuundersökningar. Då kan man också fråga varför urvals­personen eventuellt inte vill delta.

Kraftig ökad andelen som inte nås på telefon

Andelen som inte anträffas på telefon har ökat kraftigt de senaste åren. Troligen är det en kombination av faktorer som gett denna ökning. I och med mobiltelefonin har det blivit svårare att hitta rätt telefonnummer till urvals­personer och det är heller inte längre självklart att svara i telefon då ett okänt nummer ringer. Man kan också uppleva en ”undersöknings­trötthet”, att man allt oftare får förfrågningar om att delta i undersökningar om allt från vad man tyckte om senaste verkstadsbesöket till partisympatier och därför väljer att avstå.

Om ingen hänsyn tas till bortfallet vid framställandet av statistiken är risken mycket stor att den blir missvisande. Om till exempel de som motionerar ofta i större utsträckning svarar på en motionsvaneundersökning än de som aldrig motionerar, och ingen hänsyn tas till detta, kommer statistiken bli missvisande. Men det finns metoder för att justera för bortfallet.

Sätt att motverka inverkan av bortfall

På SCB använder vi registerinformation för att motverka bortfallets negativa inverkan på statistiken. Mycket förenklat kan man säga att vi jämför de svarande i en undersökning med hela befolkningen med avseende på registervariabler som till exempel inkomst eller utbildning. Om exempelvis gruppen låginkomsttagare är underrepresenterad bland de svarande så tar vi hänsyn till det i beräkningen av statistiken. Det är då viktigt att registervariablerna i så hög utsträckning som möjligt kan förklara skillnader mellan olika grupper.

Det finns även andra sätt att begränsa effekten av bortfall. Ett är att förhindra att bortfallet alls uppstår. Det görs till exempel genom att skicka påminnelser i enkätundersökningar eller göra upprepade försök att få kontakt med urvals­personerna i intervjuundersökningar.

I telefonintervjuundersökningar är det avgörande att ha rätt telefonnummer till en urvals­person. Då är spårning, att söka fram rätt telefonnummer, ett viktigt inslag. Ett annat sätt att minska bortfallet är att underlätta svarandet genom att låta urvals­personen själv välja när och hur man vill lämna sina svar.

Bortfall ska alltid redovisas

För att kunna bedöma konsekvenserna av bortfallet i en undersökning bör den alltid åtföljas av en redovisning av bortfallet. Den enklaste är en redovisning av bortfallets storlek i förhållande till det urval som ursprungligen slumpades ut, både för urvalet som helhet och för viktiga delgrupper.

Tyvärr är det omöjligt att avgöra hur mycket bortfallet påverkar resultaten enbart utifrån bortfallsandelen. Man bör därför också beskriva rimliga orsaker till bortfallet, vilka åtgärder som vidtagits för att reducera bortfallet och göra en bedömning av vilken effekt bortfallet kan ha på resultaten. Det sistnämnda görs oftast genom att jämföra bortfallet och de svarande med avseende på register­information, till exempel ålder, inkomst och utbildning.

Bortfall leder till ökad osäkerhet i skattningarna och till större fel­marginaler. Därmed finns en risk att de resultat som under­sökningen redovisar blir missvisande. Ett exempel på en undersökning som drabbats av ökat bortfall är Arbets­krafts­under­sökningarna (AKU). Bortfallet i AKU har ökat kraftigt de senaste åren. I början av 2000-talet låg bortfallet på drygt 15 procent, i den senaste under­sökningen var bortfallet drygt 40 procent.

Detta är ett stort problem eftersom många politiker och andra besluts­fattare tar del av resultaten i AKU för att få kunskap om utvecklingen och för att fatta beslut om eventuella åtgärder på arbetsmarknaden. Det stora bortfallet ger osäkrare statistik och därmed ett sämre beslutsunderlag.