Med hjälp av Sveriges unika befolkningsstatistik kan vi beskriva hur invandringen förändrats under mer än 150 år. Vilka länder de utrikes födda kommit från och var de har bosatt sig har varierat över tid. Flest har kommit från Norden, men på senare tid har Irak och Syrien blivit de vanligaste födelseländerna bland utrikes födda i vissa delar av Sverige.

Invandring till Sverige har förekommit under en lång tid. Under 1100- till 1300-talet var det främst hantverkare och köpmän från Tyskland som bosatte sig i Sverige. Under 1600-talet utgjordes invandringen av bland annat handelsmän och jordbruksarbetare från länder som till exempel dagens Belgien, Frankrike och Storbritannien.

För att få en heltäckande bild av landets invånare började man under 1800-talet samla in uppgifter från varje hushåll. Det kunde handla om hur många kvinnor och män det fanns i hushållet och hur gamla de var och i vilket land de var födda. Denna typ av insamling kallas för folkräkningar och genomfördes med jämna mellan­rum från 1860 fram till slutet av 1960-talet då uppgifter om befolkningen istället kom att baseras på folkbokföringen. Detta gör det möjligt att få en relativt detaljerad bild av befolkningens sammansättning och storlek under en längre period, något som är unikt för Sverige. Eftersom statistiken även omfattar den utrikes födda befolkningen kan vi jämföra vilka födelseländer som varit vanligast i olika delar av landet under olika tidsperioder.

Sverige har varit ett invandringsland sedan början på 1930-talet

Antal invandringar och utvandringar 1875–2015

Migrationen till och från Sverige har påverkats av både situationen i landet och i omvärlden.

Stor utvandring under perioden 1860–1900

När den första folkräkningen genomfördes uppgick antalet som var födda utanför rikets gränser till nästan 8 000 personer. Det motsvarade då 2 promille av Sveriges befolkning. De som flyttat till Sverige bosatte sig i de flesta av landets län. Till Norrland flyttade folk från Norge och Finland och denna arbetskraftsinvandring kom att bli en viktig del i utvecklingen av den växande skogsindustrin. I Svealand och Götaland utgjorde danskar och tyskar de största födelseländerna. Tyskland var vid denna tid det vanligaste födelselandet bland utrikes födda i Sverige, det handlade om drygt 2 300 personer. Dessa var främst bosatta i Stockholms stad som vid denna tid administrativt inte ingick i Stockholms län utan räknades som ett eget län.

Den omfattande utvandringen, främst till Nordamerika, tog fart i slutet av 1800-talet. Även om också invandringen ökade var den fortfarande förhållandevis liten – den utrikes födda befolkningen utgjorde år 1900 7 promille av folkmängden. Personer födda i Norge, som då var i union med Sverige, var den största gruppen med nästan 8 000 personer.

Ett oroligt Europa påverkar migrationen i början på 1900-talet

Under de första årtiondena av 1900-talet började tidigare emigranter återvända från Nordamerika. I folkräkningen från 1930 visar statistiken att antalet personer födda i Amerikas förenta stater var så många som 5 000 personer. Dessa var förmodligen barn till återvändarna och utgjorde en relativt stor del av den utrikes födda befolkningen i flera regioner i och kring Småland upp till Örebro.

I början av 1900-talet mattades den omfattande utvandringen av samtidigt som människor kom att söka skydd i Sverige från bland annat revolutionens Ryssland och det finska inbördeskriget. Efter 1930 har det så gott som varje år flyttat fler människor till Sverige än antalet som har flyttat härifrån. De nordiska länderna var år 1930 fortfarande vanligaste födelseland för utrikes födda i många län, men Amerikas förenta stater var också vanligaste förelseland i flera län.

Norge var precis som tidigare det vanligaste födelselandet och antalet hade ökat från 8 000 år 1900 till nästan 15 000 personer år 1930. De utrikesfödda utgjorde vid denna tid 1 procent av Sveriges folkmängd. På Gotland utgjorde rysslandsfödda den största gruppen år 1930.

Efterkrigstiden - först arbetsinvandring

I slutet av 1940-talet ökade antalet personer som invandrade till Sverige och under de kommande decennierna bestod invandringen främst av arbetstagare från de nordiska grannländerna. De nordenfödda bosatte sig ofta i något av länen med en stor tillverkningsindustri. Eskilstuna, som då var en stor industristad, hade vid denna tid den andelsmässigt största utrikes födda befolkningen i landet. Framförallt var det finlandsfödda som kom för att arbeta och denna grupp fortsatte att vara den vanligaste i många av landets län under en lång period. Nu hade även rekrytering av arbetskraft från länder i Central- och Sydeuropa påbörjats, men dessa födelseländer kom aldrig att bli den största gruppen i något av länen i samband med folkräkningarna.

Nästan fyra av tio av de knappt 410 000 utrikes födda som bodde i Sverige år 1970 hade Finland som födelseland. Finland var det vanligaste födelselandet bland utrikes födda i 20 av 24 län. När situationen på den svenska arbetsmarknaden förändrades under 1970-talet avtog den arbetsrelaterade invandringen.

Fyktinginvandring på senare år

Tiden därefter har istället karaktäriserats av att människor sökt sig till Sverige som en följd av bland annat krig och politisk instabilitet. Den nordiska domi­nansen i landets län fortsatte ända fram till mitten av 1990-talet då födelseländer som Jugoslavien och Bosnien och Hercegovina kom att bli vanligast i många av länen i Götaland.

Den utrikes födda befolkningen utgjorde år 2015 nästan 1 700 000 personer, vilket motsvarar 17 procent av folkmängden. Finland är fortfarande det vanligaste födelselandet bland utrikes födda och var störst i 12 av de 21 länen. Under mitten av 2000-talet blev Irak det vanligaste födelselandet bland utrikes födda i Östergötland och Skåne. Den omfattande invandringen från inbördeskrigets Syrien har fört med sig att Syrien nu är det vanligaste födelselandet bland utrikes födda i Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och Blekinge län.