Johan Lindberg är statistiker och arbetar med att ta fram SCB:s statistik om inkomster och skatter för individer och hushåll. Genom att bearbeta dessa data tar man fram olika välfärdsmått som används för att följa hur risk för fattigdom och ekonomisk utsatthet utvecklas i Sverige.

Varför mäter SCB risk för fattigdom och ekonomisk utsatthet?

– Statistiken vi tar fram används till exempel av regeringen, olika departement och myndigheter. De använder den för att följa den ekonomiska utvecklingen för olika grupper och för att utvärdera hur olika åtgärder slår. Den används också för internationella jämförelser.

Andra som är intresserade är kommuner och olika intresseorganisationer. Och intresset är också stort bland journalister och i den offentliga debatten.

Vem bestämmer över hur välfärds­måtten ska utformas?

– Ofta har de olika måtten vuxit fram över tid för att någon gång bli en gemensam standard. Men till viss del handlar det om godtyckligt satta gränser. Att man ska mäta hur många som har en disponibel inkomst under 60 procent av medianinkomsten snarare än 50 procent var inte självklart, men idag är det en indikator som EU använder och då blir det en standard.

Låg ekonomisk standard är det mest spridda måttet. Bland annat använder regeringen det i ett nyligen framtaget ramverk för att mäta välstånd, och som ska komplettera BNP-mätningarna. Det används även av EU:s statistikmyndighet Eurostat och av den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD.

Varför finns det flera olika mått för att belysa risk för fattigdom och ekonomisk utsatthet?

– Att man mäter olika saker beror till viss del på att det är svårt att fånga upp alla som påverkas av att ha begränsade ekonomiska resurser i ett enda mått. Det finns sociala dimensioner när brist på pengar riskerar att leda till att man hamnar utanför den sociala gemenskapen. EU:s mått risk för fattigdom eller social utestängning inkluderar även aspekter av materiell standard såsom avsaknad av vissa kapitalvaror eller möjligheten att kunna betala oförutsedda utgifter, och har även en koppling till arbetsmarknaden.

Vad ska man tänka på när man vill undersöka välfärden med statistik?

Det viktigaste är att precisera vilket mått man diskuterar, och i vilket sammanhang. Man ska inte bara välja rätt mått utan även kunna använda måttet på rätt sätt, då olika mått har olika begränsningar.

Samma mått kan skilja sig åt beroende på vilken undersökning det är baserat på och om det är anpassat för nationella studier eller internationella jämförelser. Det är även bra att sätta sig in i de avgränsningar som görs när statistiken tas fram och vilka eventuella brister som kan tänkas påverka statistiken.

Jag tror dock att de flesta som använder vår statistik har god förståelse för hur de kan använda den.