Hushållens disponibla inkomster har ökat kontinuerligt under 2000-talet. För hushåll bestående av två vuxna och två barn har den disponibla inkomsten ökat med 20 000 kronor i månaden mellan 1999 och 2016.

Under 2000-talet har hushållens disponibla inkomster, alltså den del av inkomsten som kan användas till konsumtion och sparande, räknat i fasta priser ökat varje år till och med 2016. Den ekonomiska standarden har stigit nästan 60 procent mer än inflationen under 2000-talet. Detta har resulterat i att dagens hushåll har betydligt högre disponibel inkomst än vad hushållen i Sverige hade 1999. Denna utveckling beror främst på reallöneökningar, det vill säga att löneinkomsterna har ökat betydligt mer än inflationen. Jobbskatteavdraget har också bidragit till att hushållen har fått mer pengar att konsumera för.

Den ekonomiska standarden har ökat varje år

Årlig procentuell ökning av ekonomisk standard, 2000–2016.

Som mest ökade den ekonomiska standarden 2000 och 2007 då den procentuella förändringen jämfört med året innan var drygt fem respektive sju procent. Dessa kraftiga ökningar förklaras till stor del av att kapitalinkomsterna var stora dessa år.

Hur mycket har då olika typer av hushåll påverkats av denna utveckling? Vi ska ge några exempel och börjar med enpersonshushåll, som utgör ungefär 1,8 miljoner av Sveriges cirka 4,5 miljoner hushåll.

För ensamboende kvinnor var medianvärdet för den disponibla inkomsten 14 000 kronor per månad 2016. Det är cirka 3 500 kronor mer än 1999. För ensamboende män var motsvarande belopp 17 800 kronor och 5 400 kronor mer per månad. För ensamboende över 65 år var ökningen lägre än för personer i de yngre åldrarna.

En intressant iakttagelse är att pensionärer i dag har högre disponibel inkomst än de hade som var i de mest yrkesaktiva åldrarna 1999. Både ensamboende kvinnor och ensamboende män i åldersgruppen 65–79 år hade högre disponibel inkomst 2016 än åldersgruppen 50–64 år hade 1999. Även sammanboende i åldrarna 65–79 år hade högre disponibel inkomst 2016 än sammanboende i åldrarna 50–64 år hade 1999. För ensamstående män är det till och med så att även de som var 80 år eller äldre 2016 hade högre disponibel inkomst än 50–64-åringarna hade 1999.

Par med två barn vinnare

Ensamstående med barn är en hushållstyp som ofta är ekonomiskt utsatt. Det finns idag cirka 270 000 sådana hushåll. Även denna grupp har fått betydligt högre disponibel inkomst. Ensamstående kvinnor med ett barn hade 2016 cirka 22 500 kronor per månad i disponibel inkomst. Det är 7 000 kronor mer än 1999. För ensamstående män med ett barn hade månadsinkomsten ökat med 9 000 kronor och låg 2016 på 26 500 kronor.

När inkomster för hushåll ska redovisas används ofta två vuxna och två barn som typhushåll. Det finns cirka 450 000 hushåll med den sammansättningen i Sverige. För dessa hushåll låg medianvärdet för den disponibla inkomsten 2016 på motsvarande 51 000 kronor i månaden. Det är 20 000 kronor mer i månaden än motsvarande hushållstyp hade 1999. För sammanboende par utan barn ökade den disponibla inkomsten med 12 500 kronor per månad till 37 500 kronor.

Högst ökning av inkomst bland sammanboende med två barn

Disponibel inkomst per månad 1999 och 2016, medianvärde efter hushållstyp. Kronor.

Hushåll med två vuxna och två barn har 20 000 kronor mer i månaden att använda till konsumtion och sparande 2016 jämfört med 1999.

Ytterligare en årslön

Av dessa exempel framgår att de disponibla inkomsterna har ökat kraftigt på 2000-talet. De 20 000 kronor mer i månaden som ett hushåll med två vuxna och två barn kan lite förenklat sägas motsvara en heltidslön netto eller en kvarts miljon om året.

Alla har inte fått lika kraftiga ökningar av sin disponibla inkomst. De som har de högsta inkomsterna har också fått den största ökningen. För den tiondel i befolkningen som har högst inkomst ökade den ekonomiska standarden med 70 procent mellan 1999 och 2016, medan ökningen för den tiondel som har lägst ekonomisk standard var 35 procent. Tiondelen med högst inkomst hade 2016 drygt fem gånger högre ekonomisk standard än de med lägst inkomst, år 1999 var det fyra gånger högre.

Eftersom lönerna har ökat och skatterna på arbete sänkts skiljer sig utvecklingen väsentligt åt mellan förvärvsarbetande och den grupp som inte klassas som förvärvsarbetande, till exempel studerande, arbetslösa och sjuka. Mellan 1999 och 2016 ökade den ekonomiska standarden med över 60 procent för förvärvsarbetande, mot knappt 30 procent för dem som inte var förvärvsarbetande.