Drygt var sjätte person i Sveriges befolkning är orolig för det egna hushållets ekonomi. Andelen är högre bland ensamstående, utrikes födda, arbetslösa och personer som inte har fast anställning.

I SCB:s Undersökningar av levnadsförhållanden (ULF/SILC) ställs frågan ”Är du orolig för hur det ska gå med ditt hushålls ekonomi under det närmaste året?”. Den senaste undersökningen visar att 18 procent av Sveriges befolkning, 16 år och äldre, är oroliga för hur det ska gå med hushållets ekonomi. Det motsvarar ungefär 1,5 miljoner personer. Andelen är dock den lägsta som har uppmätts sedan frågan ställdes i undersökningen för första gången, vilket var år 1980.

Oron varierar med konjunkturen

Frågan om oro för hushållets ekonomi har ställts vid flera tillfällen sedan dess och resultaten visar att andelen som känner oro varierar med konjunkturens upp- och nedgångar. Under högkonjunkturen i slutet av 1980-talet var cirka 20 procent oroliga för sin ekonomi. Under krisåren i början av 1990-talet hade an- delen nästan fördubblats och låg på nära 40 procent. Sedan dess har andelen som oroar sig för ekonomin gradvis minskat och lägst nivå uppmättes således i de senaste mätningarna 2016–17.

Minskad andel oroar sig för ekonomin

Andel som är oroliga för hushållets ekonomi, år 1980–2017.  Personer 16 år och äldre (16–84 år 1980–87 samt 1990–2001). Procent

Det är en något högre andel kvinnor än män som oroar sig för hushållets ekonomi, 19 jämfört med 17 procent. Andelen som oroar sig är även högre bland ensamstående med barn, utrikes födda, arbetslösa och personer med tidsbegränsad anställning.

Ju lägre inkomster hushållet har, desto vanligare är det att oroa sig för hur det ska gå med ekonomin. I den femtedel av befolkningen som har lägst inkomster är nästan 30 procent oroliga, jämfört med 6 procent i den femtedel av befolkningen som har högst inkomster. Skillnaden mellan dessa grupper har ökat över tid. Sedan början av 1980-talet har andelen som är oroliga för ekonomin mer än halverats i den grupp som har högst inkomster, medan andelen är kvar på ungefär samma nivå bland dem med lägst inkomster.

En av förklaringarna till att skillnaderna har ökat när det gäller oro för hushållets ekonomi kan vara ökade inkomstskillnader. Sedan 1980-talet har inkomsterna ökat i samtliga grupper, men ökningen har varit större bland dem med högre inkomster.

Ökade skillnader mellan inkomstgrupperna

Andel som är oroliga för hushållets ekonomi, efter disponibel inkomst  i kvintiler. 1980–81, 1993 och 2016. Personer 16 år och äldre (16-84 år 1980-81 samt 1993). Procent

Inkomstkvintil 1 omfattar de 20 procent i befolkningen som har lägst  inkomst och inkomstkvintil 5 omfattar de 20 procent som har högst inkomst. Andelen som är oroliga för hushållets ekonomi är betydligt större bland dem med låga inkomster. Under den ekonomiska krisen i början av 1990-talet ökade andelen oroliga i alla inkomstgrupper.

Lägsta andel oroliga som uppmätts

I undersökningen ställs också frågan ”Skulle ditt hushåll inom en månad klara av att betala en oväntad utgift på 12 000 kronor utan att låna eller be om hjälp?”. Vid den senaste undersökningen var det 19 procent av befolkningen, 16 år och äldre, som svarade att de inte skulle klara detta. Bland dem som är oroliga för hushållets ekonomi svarade drygt hälften att de inte skulle klara en oväntad utgift på 12 000 kronor. Att inte klara en oväntad utgift är vanligare bland ensamstående med barn, utrikes födda, arbetslösa och personer som har en tidsbegränsad anställning, det vill säga samma grupper som oroar sig för sitt hushålls ekonomi.

Arbetslösa oroar sig för ekonomin

Andel som är oroliga för hushållets ekonomi, olika grupper i befolkningen,  år 2016–17. Personer 16 år och äldre respektive anställda 16–64 år. Procent

Andelen som är oroliga för hushållets ekonomi varierar mellan olika  grupper. Av de arbetslösa är hälften oroliga, av de ensamstående med barn cirka var tredje och bland sammanboende utan barn är drygt var tionde person orolig för hushållets ekonomi.