Mycket av den statistik som produceras bygger på frågor som ställs till individer. I Välfärds statistikskola beskriver vi vad du ska tänka på då du konstruerar frågor till en statistisk undersökning.

När vi med statistik vill ta reda på hur något ligger till i samhället är ett av stegen att konstruera de frågor som ska användas i undersökningen. Vägen fram till ett färdigt frågeformulär kan, lite grovt, delas in i tre steg. Anta att vi undrar hur lyckliga invånarna i en svensk kommun är.

Först måste vi definiera det område vi vill mäta, i det här fallet begreppet lycka. Ofta har vi ringat in ett område i grova drag men det behöver definieras och avgränsas i detalj för att vi ska kunna veta vad det är vi mäter och i slutändan kunna uttala oss om resultaten.

Vilka variabler definierar?

Vi tar sedan fram variabler som täcker in området, och blir indikatorer på det vi vill mäta. Hur många variabler som behövs beror på hur brett området är. Utan att här göra anspråk på att definiera ”lycka” skulle tänkbara variabler kunna inkludera hälsa, ekonomisk situation och välbefinnande.

Till hjälp med att definiera det område man vill mäta, och vilka variabler som ger bäst mått, kan man använda sig av kvalitativa förstudier som fokusgrupper eller djupintervjuer. Fokusgrupper, där ett antal individer samtalar om några breda frågeställningar om till exempel vad lycka är och vad som gör dem lyckliga, kan då skapa underlag för förståelse av området och vilka variabler vi behöver mäta för att kunna uttala oss i ämnet. En annan källa är den teori och forskning som kan finnas sedan tidigare.

Till sist ska vi skriva frågor utifrån variablerna. En sak att ta ställning till är om vi ska ha subjektiva eller objektiva mått. Ett subjektivt mått lämnar definitionen av begrepp till uppgiftslämnaren. Om vi tar mått på lycka kanske vi då ställer frågor som ”Hur lycklig skulle du säga att du är?” eller ”Hur nöjd är du med din ekonomi?”. Vill vi däremot ha ett objektivt mått, där vi som frågeställare definierar måttet, behöver vi ställa mer objektiva frågor utifrån hur vi definierar lycka, till exempel ”Hur ofta träffar du dina vänner?” eller ”Hur ofta har det hänt att du inte kunnat betala dina räkningar?”

Fråga med en frågesats

Det finns olika frågetyper. Ur grammatisk synpunkt har vi till exempel frågesatser, uppmaningar och påståenden vilka alla är vanligt förekommande i frågeformulär. Vår erfarenhet är att en frågesats överlag är det bästa sättet att ställa en fråga. Det är det vardagliga sättet att kommunicera på. Uppmaningar kan ha en styrande, och därmed nästan oartig ton och det är nästan bara i frågeformulär som man behöver ta ställning till påståenden.

Beroende på vad man vill mäta används till exempel faktafrågor, beteendefrågor och attitydfrågor. Fakta- och beteendefrågor mäter, åtminstone i teorin, observerbara saker. Sådant som svaren skulle kunna kontrolleras mot. Faktafrågor kan ofta vid en första anblick tyckas enkla och självklara, till exempel frågan ”Hur många barn har du?” Likväl vet vi från kognitiva tester att frågan väcker många frågetecken, och tolkas olika av en del uppgiftslämnare – räknas sambos barn eller myndiga barn? Innefattas barn som flyttat hemifrån? Om inte sådana oklarheter definieras i frågan kommer uppgiftslämnarna att göra det på egen hand, medvetet eller omedvetet, men antagligen på lite olika sätt.

När det gäller attitydfrågor kan det tyckas som ganska enkelt att fråga vad människor tycker om saker och ting. Attityder kan dock vara ganska svåra att mäta då de bara finns inom individen och inte är observerbara. Det finns inget ”sant” värde eller andra datakällor att jämföra med. Attityder kan ibland också påverkas av.

Undvik negationer

Frågans ordalydelse, placering i formuläret eller ämnet. Det kan även vara saker utanför undersökningen som aktuella nyhetshändelser eller omgivningens åsikter. Man bör inte ställa frågor om sådant som uppgiftslämnaren inte känner till, och när det gäller attityder, sådant som uppgiftslämnarna inte kan förväntas ha en åsikt om.

En tidigare artikel om mätteknik (Välfärd 3/2017) tog upp vikten av att undvika ledande frågor och flera frågor i en. Något annat man så långt möjligt bör undvika i frågor är negationer. Negationen ger frågan motsatt betydelse. Uppgiftslämnaren kan behöva bekräfta en negativ åsikt med ett positivt svarsalternativ vilket är krävande. Det kan även hända att slarvig läsning gör att frågans betydelse missuppfattas då betydelsen är beroende av ett ord, själva negationen. Särskilt illa är det om även svarsskalan har negation. Då måste uppgiftslämnaren ta ställning till dubbla negationer, t.ex. ”Det stämmer inte att jag inte…”.

Viktigt med tydlighet om tid

En fråga behöver definieras i tid. Om det är ett ”normalläge” som avses bör det tydliggöras genom tillägg som till exempel ”vanligtvis”, ”oftast” eller ”generellt sett”. Om frågan däremot syftar på en specifik period (en referensperiod) ska perioden vara tydlig och