Den svenska modellen för arbetsmarknadspolitik och lönebildning etablerades i samband med Saltsjöbadsavtalet 1938. Det går ut på att utrymmet för löneökningar begränsas till summan av arbetsproduktivitetens utveckling och prisökningarna i den konkurrensutsatta sektorn. På så vis ska löneökningarna bli precis så stora som företagen orkar bära utan att försämra sin konkurrenskraft. Därav kommer begreppet bärkraft som SCB skrivit om i flera tidigare artiklar. Bärkraft kan även benämnas arbetsgivarnas betalningsförmåga. Länkar till tidigare artiklar finns i faktarutan i slutet.

I denna artikel studeras inledningsvis utvecklingen av löneandelen kontra vinstandelen i ekonomin, både i Sverige och internationellt. Därefter behandlas utvecklingen av bärkraften som beror på utvecklingen av arbetsproduktivitet och priser samt hur lönerna har utvecklats i förhållande till bärkraften.

Enligt nationalekonomisk teori ska lönerna utvecklas i samma takt som bärkraften på lång sikt. I artikeln i Sveriges ekonomi nr 2 2017 konstaterades att så var fallet för åren 1951–2014. Denna artikel visar att sambandet fortfarande håller när tidshorisonten utökas till 2022. Se faktaruta om beräkningarna i slutet av artikeln.

Sjunkande löneandel från slutet av 1970-talet

Förädlingsvärde definieras som produktionsvärde minus förbrukningsvärde, som är kostnader för varor och tjänster. Summan av alla förädlingsvärden i ekonomin ger, något förenklat, ett lands bruttonationalprodukt (BNP). Förädlingsvärdet kan även delas upp i ersättning till löntagarna (löner och kollektiva avgifter) och ersättning till kapitalägarna. Ersättningen till löntagarna är här benämnda löner eller löneandel och ersättningen till kapitalägarna vinster eller vinstandel.

Om lönekostnaden per timme ökar snabbare än summan av produktiviteten och förädlingsvärdepriserna ökar löneandelen. Löneandelen är spegelvänd mot vinstandelen. Löneandelen varierar över konjunkturcykeln då det i början av en lågkonjunktur är svårt att göra sig av med personal i den omfattning man behöver. Detta leder oftast till en högre löneandel i början av en lågkonjunktur och en lägre i början av en högkonjunktur. Vidare kan förändringar i kapitalavkastningskravet påverka löneandelen. Kapitalavkastning kan beskrivas som den vinst ägarna får på insatt kapital.

Löneandelen sjönk 2022

Vinster och löner som andel i procent av förädlingsvärdet, hela ekonomin. Årsdata, löpande priser

Källa: Nationalräkenskaper (SCB) och Historiska nationalräkenskaper för åren 1950–1980 (historia.se)

Löneandelen i den svenska ekonomin steg trendmässigt mellan 1950 till slutet av 1970-talet och ökade från cirka 60 procent upp till cirka 75 procent. Från slutet av 1970-talet har löneandelen sjunkit. Det finns flera förklaringar till det. I mitten av 1970-talet var det stora lönsamhetsproblem och svag internationell konkurrenskraft i det svenska näringslivet och därför gjordes ett antal devalveringar av den svenska kronan. På så vis steg lönsamheten och löneandelen sjönk.

64 %

Lönernas andel av förädlingsvärdet i den svenska ekonomin 2022

Även mellan 1991 och 1995 var det en kraftig nedgång i löneandelen, då Sverige drabbades av en djup ekonomisk kris. Från slutet av 1990-talet har dock löneandelen trendmässigt planat ut. År 2022 uppgick löneandelen till 64 procent, enligt preliminära beräkningar.

Att löneandelen sjönk med nästan 2 procentenheter och vinstandelen steg med lika mycket år 2022 jämfört med 2021 kan förklaras av att företagen ökat sina vinster på grund av den höga inflationen. De kan ha passat på att höja sina priser och inte kompenserat arbetstagarna genom höjda löner i samma utsträckning. Som faktarutan om bärkraft beskriver är dock detta inget konstigt då löner är mer trögrörliga än produktivitet och priser.

Löneandelen var som högst 1978 men har därefter minskat

Löner som andel i procent av förädlingsvärdet, hela ekonomin. Årsdata, löpande priser

Källa: Nationalräkenskaper (SCB) och Historiska nationalräkenskaper för åren 1950–1980 (historia.se)

Lägre löneandel även internationellt

Även i resten av världen har löneandelen av förädlingsvärdet minskat sedan 1970-talet. År 1970 var löneandelen 61 procent och 2019 var den 54 procent. Trenden är densamma i alla världsdelar. Under hela tidsperioden har Asien lägst löneandel.

Samtidigt har produktiviteten i världen i genomsnitt ökat med 1,7 procent per år. Om 1980-talet kännetecknades av en låg produktivitetsökning, i genomsnitt 0,7 procent per år, präglades perioden 2000–2019 av en historiskt hög produktivitet. Då var ökningen hela 2,1 procent per år. Den senaste perioden har också utmärkts av ökad frihandel och globalt samarbete.

Löneandelen lägst i Asien

Löneandel i procent av förädlingsvärdet för hela världen och uppdelat efter världsdelar

Källa: Penn world tables

Arbetsproduktivitetens utveckling påverkar bärkraften

Arbetsproduktiviteten är av central betydelse för bärkraftens utveckling. Arbetsproduktiviteten mäts i volymer. En högre förädlingsvärdevolym per arbetad timme ger, allt annat lika, utrymme för en i motsvarande grad högre lönekostnad. Liksom BNP-tillväxten varierar arbetsproduktiviteten med konjunkturen. När efterfrågan viker i en konjunkturnedgång bromsar vanligtvis produktionstillväxten snabbare än antalet arbetade timmar och produktivitetstillväxten mattas därmed av. På motsvarande sätt stiger vanligtvis produktivitetstillväxten snabbare i början av återhämtningsfasen.

Utvecklingen av arbetsproduktiviteten bestäms bland annat av hur kapitalintensiteten i produktionen utvecklas, det vill säga mängden kapitaltjänster (till exempel mer maskiner och IT-utrustning) per arbetad timme, hur arbetskraftens kompetens och förmåga utvecklas samt av teknologiska framsteg. För ekonomin som helhet påverkas dessutom arbetsproduktivitetens tillväxt av sammansättningseffekter, det vill säga om andelen produktion inom mindre produktiva branscher minskar till förmån för mer produktiva branscher och vice versa.

Hög produktivitet under 1960- och 1970-talet

Arbetsproduktivitetens utveckling, hela ekonomin. Procentuell förändring jämfört med föregående år

Källa: Nationalräkenskaper (SCB) och Historiska nationalräkenskaper för åren 1950–1980 (historia.se)

Produktiviteten i den svenska ekonomin ökade med i genomsnitt 2,2 procent per år 1951–2022. Tillväxten i produktiviteten har varit starkast inom varuproducerande branscher där den varit i genomsnitt 3,4 procent per år. Utvecklingen var betydligt starkare under den första halvan av perioden. Från 1951 till 1980 ökade produktiviteten med i genomsnitt 3,1 procent per år. 1980-talet präglades av en låg produktivitetstillväxt, men i vågorna av digitaliseringen tog tillväxten i produktiviteten fart igen och 1990–2010 ökade den med i genomsnitt 2,1 procent årligen. Den sista perioden har den fallit tillbaka igen och ökningen låg på modesta 1,1 procent årligen från 2011.

Förädlingsvärdepriserna skiljer sig från konsumentpriserna

Den faktiska bärkraften påverkas även av förädlingsvärdepriserna. Förädlingsvärdeprisets utveckling speglar i vilken takt priserna på mervärdet förändras, det vill säga produktionen justerat för insatsförbrukningen. Utvecklingen av förädlingsvärdepriset avviker vanligen något från konsumentpriserna.

Förädlingsvärdepriserna har i genomsnitt stigit med 4,7 procent 1951–2022. Motsvarande uppgift för konsumentpriserna är 4,3 procent. Det var framförallt fram till 1990 som prisökningstakten var hög men den var även hög 2022. Under perioden 1951 till 1990 steg förädlingsvärdepriserna i genomsnitt med 6,9 procent, men i samband med att Riksbanken fick ett inflationsmål på 2 procent i början av 1990-talet har prisökningstakten växlat ned. Mellan 1990 och 2022 har priserna i genomsnitt ökat med 2,1 procent per år.

Efter många år med låg inflation steg priserna kraftigt 2022

Konsumentpriser (KPI) och förädlingsvärdepriser, hela ekonomin. Årlig förändring i procent

Källa: Nationalräkenskaper och Konsumentprisindex (SCB) samt Historiska nationalräkenskaper för åren 1950–1980 (historia.se)

Det finns flera skäl till att förädlingsvärdepriserna utvecklats annorlunda än konsumentpriserna. Ett skäl är att sammansättningen av det som produceras skiljer sig åt från sammansättningen av det som konsumeras. Ett annat skäl är att förädlingsvärdepriset mäter priset på allt som produceras, vilket omfattar varor och tjänster som används till både konsumtion, investeringar, insatsvaror och exportnetto.

De nominella lönerna har ökat i samma takt som bärkraften

Bärkraften för hela ekonomin har saktat in under senare år. Under perioden 1951 till 1990 ökade bärkraften med i genomsnitt 9,5 procent per år. Från 1990 till 2022 har bärkraften ökat med i genomsnitt 3,9 procent årligen. Det har också varit en tydlig förskjutning i de ingående komponenternas bidrag till bärkraftens utveckling. Mellan 1951och 1990 kom det största bidraget från förädlingsvärdepriserna med ett marginellt undantag för 1960-talet. Från 1990 och framåt delas bidraget mellan produktivitetsutvecklingen och förädlingsvärdepriserna.

Prisökningar har gett större löneökningsutrymme än produktivitetsökningar

Bärkraften uppdelat på arbetsproduktivitet respektive förädlingsvärdepriser. Genomsnittlig årlig utveckling i procent

Källa: Nationalräkenskaper (SCB) och Historiska nationalräkenskaper för åren 1950–1980 (historia.se)

Bärkraften har ökat med 7,0 procent i genomsnitt per år under hela den studerade perioden 1951–2022 vilket är precis lika mycket som de nominella lönerna har ökat med. Det går därmed att säga att under denna period har förädlingsvärdet fördelats lika mellan arbetstagarna och kapitalägarna.

Löner och bärkraft följs åt på lång sikt

Bärkraft och nominella löner, hela ekonomin. Genomsnittlig årlig utveckling i procent

Källa: Nationalräkenskaper (SCB) och Historiska nationalräkenskaper för åren 1950–1980 (historia.se)

Det har dock sett olika ut under olika tidsperioder. Under åren 1951–1980 steg de nominella löneökningarna mer än bärkraften och ökade då i genomsnitt med mer än 0,5 procent per år.  Det sammanföll med en stark period för de fackliga organisationerna. På så vis steg också löneandelen i ekonomin under denna period. Från 1980 till 2022 har bärkraften däremot stigit med i genomsnitt 0,3 procentenheter mer än de nominella löneökningarna. Det påverkar löneandelen negativt under denna period. 

Länkar:

Löner och bärkraft

Lönerna har utvecklat sig i samma takt som bärkraften

Företagens vinster ökar på lönernas bekostnad

Läs hela numret

Denna artikel är publicerad i tidskriften Sveriges ekonomi - statistiskt perspektiv, nr 6 - 2023.

Ladda ner nummer 6 - 2023 (pdf)

Se alla nummer av Sveriges ekonomi - statistiskt perspektiv