Örebro läns museum, källa Karlskoga Kuriren

Polio, som för många smittade gav symptom som liknade en förkylning, kunde för andra leda till ett allvarligt sjukdomsförlopp som slutade med förlamning i olika kroppsdelar.  Efter den stora epidemin 1953 blev behovet av sjukgymnaster, som kunde rehabilitera alla som drabbats av polio, så stort att yrkesgruppen fördubblades på tio år.

Det mesta tyder på att polio, som i många äldre källor också kallas barnförlamning, är en sjukdom som funnits i tusentals år. Men i slutet av 1800-talet kommer de första beskrivningarna av mindre utbrott av infektioner som ledde till förlamning, och som man förmodade orsakades av en smittsam sjukdom.

Den stora epidemin 1905

1905 utbryter den första stora epidemin i Sverige, ett utbrott som beskrivs i SCB:s källor:

Under sommaren och hösten 1905 uppträdde i Sverige, i synnerhet i dess mellersta och södra provinser, en i omfång och häftighet högst betydande epidemi af förlamningsfall, hvilkas prototyp bildades af den sedan gammalt kända akuta spinala barnförlamningen, poliomyelitis anterior acuta infantum (et adultorura), men af hvilka ett stort antal ganska mycket afvek från denna sjukdomsbild. Såväl i utbredning som i intensitet är denna epidemi den mest betydande, som veterligen förekommit.

Om den s. k. akuta poliomyelitens uppträdande i Sverige 1905. Af Ivar Wickman i Bidrag till Sveriges officiella statistik. K, Hälso- och sjukvården. 1, Sundhetskollegii underdåniga berättelse för år 1905, Bilaga 2 s. 1 (pdf)

Polio i statistiken

Att epidemin breder ut sig snabbt över Sverige gör att läkare blir skyldiga att rapportera in alla fall av polio som vårdas. Vi kan därför följa sjukdomen i statistiken från 1905, och se att vårt land drabbades av återkommande epidemier under hela 1900-talets första hälft.

Att bli smittad av polio innebär för många inga symptom alls eller bara en lätt förkylning, men allvarlig sjukdom kan leda till förlamning och i vissa fall till döden om andningsorganen förlamas.

Allmän hälsovård och sjukvård 1963, sidan 77 (pdf)

Vid den sista stora epidemin 1953 insjuknade över 5 000 personer, varav 3 000 med förlamning. Antalet dödsfall var mycket färre: 216 personer. Samma år dog ovanligt få i tuberkulos, 1022 personer.

Allmän hälsovård och sjukvård 1953, sidan 8 och 11 (pdf)

Växande behov av sjukgymnaster

De tusental som levde med polions efterverkningar var under 1900-talets mitt en relativt stor grupp, och påverkade behovet av vård och rehabilitering.  

Allmän hälsovård och sjukvård 1963, sidan 60 (pdf)

I en tabell i Allmän Hälsovård och sjukvård från 1963 följs yrkesgruppen sjukgymnasters utveckling från 1950 och framåt. Antalet sjukgymnaster, som noga redovisas som kvinnliga eller manliga, fördubblas snabbt. Från 1090 sjukgymnaster år 1950 till 2050 1963, det vill säga tio år efter polioepidemin 1953.

Massvaccinationen inleds

Lyckligtvis hade forskningen på vaccin mot polio kommit långt och en allmän massvaccination mot polio inleddes 1957, i epidemins slutskede. 

Polioympningen Under år 1957 har med hjälp av statsmedel skyddsympningar mot polio genomförts för sammanlagt omkring 660000 barn, nämligen för fyra årsklasser skolbarn födda åren 1946—1949 samt fvra årsklasser förskolebarn födda åren 20 1950—1953. Ca 80 % av de ympningsberättigade skolbarnen och ca 60 % av förskolebarnen vaccinerades. Vidare har i offentlig regi 32000 värnpliktiga vaccinerats. På egen bekostnad har dessutom 29000 personer ur olika åldersgrupper vaccinerats. Totala antalet under år 1957 ympade kan uppskattas till omkring 720000. Anslutningen till vaccinationen var mycket växlande inom olika delar av landet.

Vaccinationen fick snabbt genomslag. 1963, sex år efter att vaccinationen inletts, rapporteras inga poliofall alls i Sverige. Men man oroar sig i SCB:s källor ändå för vaccinationstäckningen (1963 hade Sverige ungefär 7,5 miljoner invånare).

Detta innebär, att efter de under 1963 genomförda ympningarna cirka 4,8 miljoner av befolkningen erhållit ett grundläggande ympskydd mot polio. Anslutningen till vaccinationen har varit mycket växlande inom olika delar av landet. Den har varit god bland barn, cirka 90 %, men sämre ifråga om vuxna. Detta är en farlig lucka, då polio, som är en av våra svårast invalidiserande sjukdomar, numera tenderar att framförallt angripa personer i de arbetsföra åldrarna.

Allmän hälsovård och sjukvård 1963, sidan 77 (pdf)

Poliovaccinationen finns sedan 1965 i det ordinarie barnvaccinationsprogrammet, och 1977 rapporterades det sista inhemska fallet.