I rapporten redovisas inkomststatistik för individer och hushåll. Rapporten belyser inkomstspridning och utveckling av inkomster för olika grupper till och med inkomstår 2016. I de två inledande avsnitten redovisas inkomster ur ett tvärsnittsperspektiv och i det avslutande avsnittet redovisas olika perspektiv på inkomströrlighet under perioden 2000–2016.

Kvinnors inkomster har ökat mer än mäns

Kvinnors medianinkomst 2016, mätt som sammanräknad förvärvsinkomst, var 82 procent av mäns inkomst i åldersgruppen 20–64 år. Under 2000-talet har den inflationsjusterade inkomsten för kvinnor ökat med 37 procent, jämfört med 28 procent för män.

Även inkomsten hos kvinnor i åldersgruppen 65 år eller äldre har ökat i snabbare takt än hos män, 24 procent för kvinnor, jämfört med 16 procent för män under perioden 2005–2016. Kvinnorna i denna åldersgrupp hade 2016 en sammanräknad förvärvsinkomst, i vilken pension ingår, som motsvarade 73 procent av mäns inkomst. År 2005 var motsvarande andel 68 procent.

Stora regionala skillnader i inkomst

Det är stora regionala variationer i medianinkomsten. Högst inkomst 2016 hos personer 20–64 år hade boende i Danderyd. Bäst utveckling under 2000-talet har det varit i Lomma, medan utvecklingen varit sämst i Perstorp.

Fler arbetar högre upp i åldrarna

Sedan åldern för hur länge man har rätt att arbeta höjdes från 65 till 67 år i början av 2000-talet har andelen förvärvsarbetande bland de äldre i befolkningen ökat markant. År 2000 hade 22 procent av 66-åringarna löneinkomst, år 2016 hade andelen ökat till 44 procent. För 67-åringarna ökade andelen från 18 procent till 37 procent under samma period. Andelen har alltså fördubblats under 2000-talet. Men även bland 65-åringar och 68–69-åringar har andelen med löneinkomst ökat successivt sedan år 2000.

Bland personer som är 65 år eller äldre är det en större andel män än kvinnor som har löneinkomst. Andelen med löneinkomst har dock ökat mer för kvinnor än för män mellan 2000 och 2016.

God inkomstutveckling men skillnaderna fortsätter att öka

Utvecklingen av hushållens ekonomiska standard har varit gynnsam. Sedan 1991 har den reala ekonomiska standarden ökat med 60 procent, detta trots att inkomsterna föll med 9 procent mellan 1991 och 1995 och att inkomsterna var tillbaka på 1991 års nivå först 1999. Utvecklingen av ekonomisk standard har inte varit lika stark för alla grupper, vilket har inneburit att inkomstskillnaderna har ökat. År 1991 var Gini-koefficienten 0,226, år 2000 hade den ökat till 0,294 och 2016 låg den på 0,320, den högsta noteringen sedan mätningarna startade. Även andelen personer med låg ekonomisk standard har ökat under samma tidsperiod, från 7,3 procent 1991 till 14,4 procent 2016.

Högst ekonomisk standard 2016 hade sammanboende med kvarboende unga vuxna följt av sammanboende utan barn. Lägst ekonomisk standard hade ensamstående kvinnor med barn. Utrikes födda har en lägre ekonomisk standard än personer födda i Sverige. År 2016 hade de utrikes födda en ekonomisk standard som motsvarade 77 procent av den ekonomiska standarden för personer födda i Sverige. Andelen har dock varit i stort oförändrad sedan 2010. År 1991 var motsvarande andel 90 procent, det vill säga skillnaderna har ökat mellan utrikes och inrikes födda personer.

ROT-, RUT- och ränteavdrag

I genomsnitt fick de svenska hushållen nästan 8 000 kronor i ROT-, RUT- och ränteavdrag 2016. Avdragen fördelar sig dock ojämnt på hushållen. Hushållen i den högsta inkomstgruppen, decil 10, fick i genomsnitt nästan 21 000 kronor i ROT-, RUT- och ränteavdrag 2016 medan hushållen i decilerna 1 och 2 fick mindre än 2 000 kronor.

Stark inkomstutveckling för yngre och låginkomsttagare

En longitudinell analys visar att yngre personer haft bäst inkomstutveckling under 2000-talet – inkomsterna för personer som befann sig i åldersgrupperna 20–24 år och 25–29 år har ökat med 155 respektive 92 procent från år 2000 till år 2016. Sämst har utvecklingen varit för personer i åldersgrupperna 55–59 år och 60–64 år, då dessa under perioden i stor utsträckning gått från att vara förvärvsarbetande till att bli pensionärer, -10 respektive –5 procent.

Utvecklingen har även, procentuellt sett, varit god för personer som år 2000 befann sig i den lägsta inkomstgruppen, decil 1, för vilka inkomsterna ökat med 75 procent fram till år 2016. Utvecklingen i decil 1 ligger i paritet med utvecklingen i decil 10 och klart över flera andra inkomstgrupper.

Den vanligen redovisade utvecklingen, där olika tvärsnitt jämförs med varandra, kan ge en annorlunda bild för specifika grupper. Vid en sådan analys ökade inkomsterna för exempelvis åldersgrupperna 20–24 år och 60–64 under samma period med 33 respektive 63 procent. Motsvarande tvärsnittsutveckling för decil 1 och decil 10 var 30 respektive 62 procent.

Andel kvinnor med varaktigt låga inkomster minskar

Andel personer med långvarigt låga inkomster, vilket i rapporten innebär att en person återfinns i decil 1 under sex på varandra följande år, har under perioden 2000–2016 minskat med 7 procentenheter för kvinnor samtidigt som den har ökat med 3 procentenheter för män. Varaktigheten i decil 1 är dock fortsatt högre för kvinnor, cirka en tredjedel av kvinnorna och en fjärdedel av männen hade varaktigt låga inkomster perioden 2011–2016.

Yngre personer har tack vare sin introduktion på arbetsmarknaden större möjligheter att klättra i inkomstfördelningen och har således lägre varaktighet i decil 1 än äldre. Varaktigheten i åldersgruppen 20–29 år var 14 procent för kvinnor och 16 procent för män under perioden 2011–2016, jämfört med 65 respektive 52 procent för åldersgruppen 65–79 år.