Miljöräkenskaper – Materialflödesräkenskaper 1998-2017
Den svenska utvinningen av naturresurser ökar kraftigt
Statistiknyhet från SCB 2018-12-12 9.30
Den uppåtgående trenden sedan 1998 har fortsatt för utvinning av naturresurser. 2017 utvanns 250 miljoner ton naturresurser i Sverige och den inhemska materialkonsumtionen uppgick till 242 miljoner ton vilket motsvarar 23,9 ton per person.
Varje år utvinns stora mängder naturresurser från den svenska naturen som antingen används inom landet eller går på export. 2017 utvanns 250 miljoner ton, vilket är den högsta noteringen sedan tidsseriens början 1998 och en ökning med 13 miljoner ton sedan 2016, motsvarande 5 procent.
Sand och grus är den i särklass största materialkategorin med 96 miljoner ton år 2017 och även den kategori som utgör huvuddelen av den totala ökningen 2017. Den näst största materialkategorin är timmer, 37 miljoner ton. Därefter följer metallmalmer som järnmalm (32 miljoner ton), kopparmalm (24 miljoner ton) samt guld- och silvermalm (20 miljoner ton).
För sand och grus och metallmalmer finns en stigande trend medan trenden för timmer är relativt oförändrad. Vissa händelser gör tydliga avtryck i statistiken, som stormen Gudrun som medförde en tillfällig stor ökning av timmeruttaget 2005 samt den internationella finanskrisen som medförde kraftiga minskningar i flera kategorier 2009 på grund av vikande efterfrågan.
Källa: Miljöräkenskaperna, Statistiska centralbyrån (SCB)
Inhemsk materialkonsumtion
Inhemsk materialkonsumtion definieras som inhemsk utvinning plus import minus export. Totalt sett har den inhemska materialkonsumtionen ökat med 4 procent sedan 2016 och 33 procent sedan 1998, till 242 miljoner ton 2017. Konsumtionen av sand och grus utgör den allra största kategorin med 109 miljoner ton år 2017. Det är en ökning med 10 procent sedan 2016 och hela 40 procent sedan 1998. Konsumtionen av metaller har ökat kraftigt med 63 procent sedan 1998 och 5 procent sedan 2016 och var 2017 uppe i 54 miljoner ton. Konsumtionen av biomassa var 57 miljoner ton 2017 vilket är en ökning med 19 procent sedan 1998 men en minskning på 3 procent sedan 2016. Konsumtionen av fossila bränslen har minskat 3 procent sedan 2016 och 18 procent sedan 1998 och utgjorde 2017 18 miljoner ton. Konsumtionen var dock ännu lägre 2009 och 2013-2015 så de senaste åren finns egentligen ingen nedåtgående trend. Kategorierna övriga produkter och avfall har ökat kraftigt sedan 1998 men från väldigt låga nivåer. 2017 utgjorde konsumtionen av övriga produkter 3 miljoner ton och avfall 0,8 miljoner ton.
Källa: Miljöräkenskaperna, Statistiska centralbyrån (SCB)
Sverige jämfört med EU
Om materialkonsumtionen redovisas per person blir det meningsfullt att jämföra med andra länder. 2017 var den inhemska materialkonsumtionen per person 23,9 ton i Sverige, medan genomsnittet för hela EU var endast 13,6 ton. Skillnaderna har ökat sedan 2008, då var den inhemska materialkonsumtionen per person 22,6 ton i Sverige och 16,5 ton i hela EU.
Sverige har 2017 en högre materialkonsumtion per person för biomassa (5,7 ton mot EU-genomsnittet 3,4), metaller (5,3 ton mot EU-genomsnittet 0,7), ickemetalliska mineraler (10,7 ton mot EU-genomsnittet 6,5) och även för de mindre kategorierna övriga produkter och avfall. För fossila bränslen har dock Sverige en lägre materialkonsumtion per person än genomsnittet för EU; 1,8 ton mot EU:s 3,0 ton.
Skillnaderna mellan Sverige och EU-genomsnittet kan härledas till att Sverige har en stor yta med relativt gles befolkning, vilket ofta medför större naturresurser per person. I Sverige finns stora metallfyndigheter sett i ett internationellt perspektiv. Skogar täcker en stor del av Sveriges yta, och de flesta skogarna brukas vilket ger timmer i betydande mängder. En stor del av energiförsörjningen i Sverige täcks med vattenkraft, kärnkraft och biobränslen vilket minskar behovet av fossila bränslen jämfört med EU-genomsnittet.
Sverige har ett högre uttag av naturresurser per person än EU-genomsnittet. Länder som har begränsade egna naturresurser importerar mer. Detta innebär att storleken på den inhemska materialkonsumtionen blir lägre eftersom de importerade varorna ofta är vidareförädlade och väger mindre än det ursprungsmaterial de är tillverkade av. Detta kan förklara varför EU-genomsnittet är så mycket lägre jämfört med Sverige.
Källa: Miljöräkenskaperna, SCB
Definitioner och förklaringar
Ett lands förbrukning av naturresurser kan bokföras inom det system som kallas för materialflödesräkenskaper (EW-MFA, Economy-Wide Material Flow Accounts). Bland annat mäter man länders materialkonsumtion (DMC, domestic material consumption), definierat som den mängd material som utvinns i landet plus det som importeras minus det som exporteras.
Materialflödena delas in i kategorierna biomassa, metaller, icke-metalliska mineraler (framför allt sand och grus), fossila bränslen, övriga produkter och avfall. Dessa är i sin tur indelade i ett 40-tal olika underkategorier.
Syftet med att studera materialflöden är att få ett mått på hur resursintensivt ett lands ekonomi är, och för att se exempelvis förhållandet mellan resursförbrukningen och BNP. Detta kan vara intressant i jämförelser mellan olika länder. DMC används till exempel som ett mått i EU:s färdplan mot ett resurseffektivt samhälle.
Sedan 2013 ingår materialflödesräkenskaper i EU:s förordning om miljöräkenskaper (se länk nedan), vilket innebär att det numera är obligatoriskt för EU:s medlemsländer att till EU rapportera in statistik om landets materialflöden.
Nästa publiceringstillfälle
2019-12-05 klockan 09.30.
Statistikdatabasen
Ytterligare information finns i Statistikdatabasen
Använd gärna fakta ur den här statistiknyheten men kom ihåg att ange Källa: SCB.