Avgiftsförordningen (1992:191) gäller för samtliga statliga myndigheter under regeringen. Förordningen är ett samlat regelverk för avgiftsbelagd verksamhet.

En myndighet får ta ut avgifter för varor och tjänster, besluta om avgiftens storlek och hur inkomsten ska disponeras. För att det ska vara möjligt krävs det stöd av en lag eller förordning. Det kan också vara en följd av ett särskilt beslut av regeringen. Det framgår vanligtvis av myndighetens instruktion om man har möjlighet att ta ut och bestämma storleken på avgiften för frivilligt efterfrågade varor och tjänster. I myndighetens regleringsbrev eller instruktion brukar också framgå vilka möjligheter man har att disponera inkomsterna.

Full kostnadstäckning

Enligt förordningen (2016:822) med instruktion för Statistiska centralbyrån ska SCB ta betalt för de uppdrag vi utför enligt 4 § i samma förordning. Enligt regleringsbrevet gäller att SCB själv bestämmer avgifternas storlek, utom när det gäller kopia eller utskrift av allmän handling. SCB har också rätt att disponera inkomsterna.

Enligt avgiftsförordningen ska myndigheten vart tredje år stämma av med Ekonomistyrningsverket om de avgifter som myndigheten tar ut. Det ska även ske om myndigheten väsentligt vill förändra en avgift eller ta ut en ny avgift. Det ekonomiska målet för avgiftsbelagd verksamhet är full kostnadstäckning, om inte regeringen beslutat något annat. Det innebär att vi beräknar avgifterna så att intäkterna på sikt ska täcka samtliga kostnader som direkt eller indirekt kan kopplas till den avgiftsbelagda verksamheten.