I en tidigare publicerad rapport Hur förhåller sig AKU:s tidsserier till konjunkturen? (se länk i faktarutan om statistiken i slutet av artikeln) analyseras hur olika arbetsmarknadsindikatorer i SCB:s Arbetskraftsundersökningar (AKU) varierar med konjunkturen enligt BNP under perioden 2005–2024. Denna artikel fördjupar rapportens slutsatser och fokuserar på kvartalsvisa jobbchanser för arbetslösa och arbetslöshetsrisker för sysselsatta, med uppdaterade tidsserier och vissa fördjupade analyser. Den tidsperiod som studeras omfattar ett flertal olika ekonomiska kriser och konjunkturcykler. Även om konjunkturcykler ofta följer ett generellt mönster, är varje cykel och ekonomisk kris unik på sitt sätt.

”Arbetsmarknadsflöden har en relativt outforskad potential”

Arbetsmarknadsindikatorer kan användas som ett led i att bedöma det aktuella konjunkturläget. Medan centrala arbetsmarknadsmått som arbetslöshet, sysselsättning och arbetade timmar utgör etablerade indikatorer har arbetsmarknadsflöden en relativt outforskad potential.

Resultaten från vår korrelationsanalys bekräftar att centrala arbetsmarknadsindikatorer över lag har en tydlig eftersläpning mot BNP. Valet av BNP som referensserie motiveras utifrån att BNP generellt sett betraktas som det mest tillförlitliga konjunkturmåttet. Däremot indikerar analysen att jobbchanser för långtidsarbetslösa och arbetslöshetsrisker för sysselsatta samt fast anställda i stället kan föregå konjunkturen enligt BNP. Motsvarande chanser/risker för tidsbegränsat anställda respektive mer kortvarigt arbetslösa tenderar att vända ungefär samtidigt som BNP.

Antalet sysselsatta och arbetade timmar har en eftersläpning mot BNP

Konjunkturindikatorer för antal sysselsatta och antal arbetade timmar för sysselsatta samt BNP-indikatorn

Källa: Arbetskraftsundersökningarna och Nationalräkenskaperna (SCB)

Antalet fast anställda har en tydlig eftersläpning mot BNP, medan antalet tidsbegränsat anställda tenderar att vända ungefär samtidigt som BNP. Det beror bland annat på att antalet fasta anställningar har en inbyggd tröghet då de föregås av provanställningar som är tidsbegränsade. Fasta anställningar tenderar också att medföra större åtaganden för arbetsgivare vid uppsägningar, vilket leder till att förändringar i antalet fasta anställningar över lag har en eftersläpning i förhållande till BNP.

Arbetslöshetsrisken har ett starkt samband med konjunkturläget

Samvariationen mellan arbetsmarknadsindikatorer i AKU och BNP illustreras genom korrelationer mellan skattade konjunkturcykler vid olika tidsförskjutningar. Sambanden mäts som korrelationskoefficienter, där +1 respektive -1 innebär ett perfekt positivt respektive negativt linjärt samband mellan två variablers standardiserade konjunkturcykler.

I följande tabeller sammanfattas variablernas tidsförskjutning i antalet månader respektive kvartal i förhållande till BNP, samt korrelationen med BNP när variabeln förskjuts så att sambandet är som starkast. Korrelationsanalysen indikerar att arbetade timmar har en eftersläpning på tre månader och sysselsatta har en eftersläpning på sex månader i förhållande till BNP. För antalet tidsbegränsat anställda är korrelationen som starkast när tidsserierna är utan förskjutning. För fast anställda visar resultaten i stället att tidsserien har en eftersläpning på tio månader i förhållande till BNP.

Det indikerar att företagen förhållandevis snabbt kan justera sina tidsbegränsat anställda vid vikande nedgång i efterfrågan, medan det tenderar att ta längre tid att justera antalet fast anställda. För långtidsarbetslösa (arbetslösa minst 27 veckor) har tidsserien en eftersläpning på åtta månader i förhållande till BNP. Det förklaras delvis av att inflödet till långtidsarbetslöshet har en inbyggd tröghet.

Tidsbegränsade anställningar vänder tidigare i konjunkturen än fasta anställningar

Tidsförskjutning i antal månader samt högsta korrelation med BNP-indikatorn, januari 2005–oktober 2024

Källa: Arbetskraftsundersökningarna och Nationalräkenskaperna (SCB)

För arbetslöshetsrisken respektive jobbchansen redovisas motsvarande förskjutningar i antal kvartal i stället för antal månader. Korrelationsanalysen indikerar att jobbchansen för långtidsarbetslösa är ledande med ett kvartals förskjutning i förhållande till BNP, med en högsta korrelation på +0,77 med BNP. På samma sätt indikerar resultaten att arbetslöshetsrisken för sysselsatta respektive fast anställda är ledande med ett kvartals förskjutning i förhållande till BNP. De högsta korrelationerna för dessa är -0,81 respektive -0,78. Resultaten indikerar alltså att jobbchansen för långtidsarbetslösa och arbetslöshetsrisken för sysselsatta och fast anställda kan ge tidiga indikationer om konjunkturläget.

Jobbchanser för långtidsarbetslösa och arbetslöshetsrisken för sysselsatta föregår konjunkturen med ett kvartal

Tidsförskjutning i antal kvartal samt högsta korrelation med BNP, 2005 kv3–2024 kv3

Källa: Arbetskraftsundersökningarna och Nationalräkenskaperna (SCB)

Jobbchanser för långtidsarbetslösa kan ge tidiga signaler om konjunkturläget

Jobbchansen kan mätas med hjälp av kvartalsflöden som illustrerar övergångar mellan olika tillstånd på arbetsmarknaden. Resultatet visar att arbetslösas jobbchanser är procykliska och kan ge tidiga signaler om utvecklingen på arbetsmarknaden. För långtidsarbetslösa tenderar vändpunkter för jobbchansen i många fall även att föregå konjunkturcykeln enligt BNP med ett till två kvartal.

I följande diagram redovisas konjunkturcykler för jobbchansen bland personer som varit arbetslösa i högst 26 veckor respektive för långtidsarbetslösa. Resultatet visar att vändpunkten för långtidsarbetslösas jobbchanser i de flesta fall föregår de med kortare arbetslöshetstider. Under både finanskrisen och coronakrisen föregick exempelvis vändpunkten för långtidsarbetslösa BNP med mer än ett kvartal.

Långtidsarbetslösas jobbchanser tenderar att vända tidigare än konjunkturen enligt BNP

Konjunkturserier för jobbchansen bland personer som varit arbetslösa högst 26 veckor respektive för långtidsarbetslösa, samt för BNP

Källa: Arbetskraftsundersökningarna och Nationalräkenskaperna (SCB)

Resultaten tyder på att jobbchansen för långtidsarbetslösa kan fungera som en tidig konjunkturindikator, eftersom vändpunkterna för denna grupp ofta föregår BNP. Det bör noteras att resultatet inte innebär att långtidsarbetslösa har högre jobbchanser vid en konjunkturuppgång än de som varit arbetslösa i 0–26 veckor. Tvärtom är den genomsnittliga jobbchansen lägre inom denna grupp över hela konjunkturcykeln. Här bör noteras att den standardiserade konjunkturcykelns utveckling bestäms av avvikelsen från den långsiktiga nivån på jobbchansen.

”Jobbchansen för långtidsarbetslösa och arbetslöshetsrisken för sysselsatta och fast anställda kan ge tidiga tecken på vändpunkter i konjunkturen”

Arbetslöshetsrisken för fast anställda kan också ge tidiga konjunktursignaler

Även arbetslöshetsrisken kan mätas med hjälp av flöden som illustrerar övergångar mellan olika tillstånd på arbetsmarknaden. Resultatet indikerar att arbetslöshetsrisken för fast anställda över lag tenderar att vända tidigare än konjunkturläget enligt BNP, exempelvis vid finanskrisen och coronakrisen.

Vändpunkten för fast anställdas arbetslöshetsrisker tenderar att föregå konjunkturen enligt BNP

Konjunkturserier för arbetslöshetsrisken för fast anställda och tidsbegränsat anställda (höger) samt för BNP (vänster). Arbetslöshetsrisken visas på omvänd axel eftersom den är kontracyklisk

Källa: Arbetskraftsundersökningarna och Nationalräkenskaperna (SCB)

Arbetsmarknadsflöden föregår de flesta centrala arbetsmarknadsindikatorer

Sammanfattningsvis indikerar resultaten att flöden på arbetsmarknaden föregår de flesta centrala arbetsmarknadsindikatorer. För såväl jobbchansen för långtidsarbetslösa som arbetslöshetsrisken för sysselsatta respektive fast anställda observeras den högsta korrelationen med BNP vid ett kvartals förskjutning.

”Högsta korrelationen med BNP vid ett kvartals förskjutning”

Korrelationer mellan BNP och sysselsatta respektive arbetslösa visar att båda måtten släpar efter BNP med ungefär två kvartal. Vidare visar korrelationsanalysen att arbetslöshetsrisken för sysselsatta föregår antalet sysselsatta med tre kvartal.

Arbetsmarknadsflöden kan ge tidiga konjunktursignaler

Tidsförskjutning i antal kvartal i förhållande till BNP, sysselsatta och arbetslösa, 2005 kv3–2024 kv3

Källa: Arbetskraftsundersökningarna och Nationalräkenskaperna (SCB)

Även arbetslöshetsrisken för fast anställda och jobbchansen för långtidsarbetslösa föregår antalet sysselsatta med tre kvartal. Av de tidiga indikatorerna är det arbetslöshetsrisken för sysselsatta tre kvartal tidigare som har den högsta korrelationen med antalet sysselsatta (-0,80). Sambandet visas i diagrammet nedan.

Arbetslöshetsrisken föregår sysselsatta med tre kvartal

Konjunkturserier för arbetslöshetsrisken tre kvartal tidigare (höger) och antalet sysselsatta (vänster). Arbetslöshetsrisken visas på omvänd axel eftersom den är kontracyklisk

Källa: Arbetskraftsundersökningarna och Nationalräkenskaperna (SCB)

Sammansättningen förändras över tid

Arbetslöshetsrisker och jobbchanser uttrycker genomsnittliga kvartalsvisa sannolikheter för gruppen sysselsatta respektive arbetslösa. Den genomsnittliga sannolikheten påverkas dels av sannolikheter på individnivå, dels av sammansättningen av individer (kallas kompositionseffekt). Konjunkturläget påverkar individuella arbetslöshetsrisker och jobbchanser, som i sin tur påverkar flöden till och från sysselsättning och arbetslöshet. Indirekt påverkar konjunkturläget därmed sammansättningen av arbetslösa och sysselsatta, som bestämmer den genomsnittliga risken/chansen på aggregerad nivå.

Att jobbchansen för långtidsarbetslösa och arbetslöshetsrisken för fast anställda kan ge tidiga signaler om konjunkturläget skulle delvis kunna förstås utifrån en kompositionseffekt. Då jobbchanserna inom gruppen långtidsarbetslösa varierar på individnivå, så kan individerna med högre jobbchanser förväntas få arbete före de övriga. Det medför att den genomsnittliga jobbchansen sjunker för de resterande långtidsarbetslösa. Vid en konjunkturuppgång ökar de individuella jobbchanserna över lag då efterfrågan på arbetskraft ökar. Samtidigt tenderar individer med höga jobbchanser att lämna gruppen, vilket gradvis minskar den genomsnittliga chansen för de kvarvarande. I takt med att konjunkturläget mattas av och de kvarvarande arbetslösa får allt svårare att hitta jobb, kan man förvänta sig att en lägre efterfrågan på arbetskraft relativt tidigt kommer att reflekteras i den genomsnittliga jobbchansen.

Längre söktider för jobb kan tolkas både i termer av frivillig arbetslöshet, där individer aktivt väljer att invänta ett bättre jobberbjudande, och strukturell arbetslöshet, där det finns en bristande matchning mellan arbetssökandes färdigheter och tillgängliga jobb. Sannolikheten att få ett arbete tenderar att minska med tiden i arbetslöshet, då värdet av kontakter och färdigheter avtar. Det kan också finnas en selektionseffekt om arbetsgivare gör bedömningen att långtidsarbetslösa i genomsnitt är mindre produktiva än andra sökanden, vilket minskar långtidsarbetslösas chanser på arbetsmarknaden.

Jobbchansen bland långtidsarbetslösa är i genomsnitt ungefär hälften så hög som bland personer med kortare arbetslöshetstider. Vidare är arbetslöshetsrisken ungefär tio gånger högre bland tidsbegränsat anställda jämfört med fast anställda. Medan långtidsarbetslösa och fast anställda utgör förhållandevis statiska grupper på arbetsmarknaden, är dock variationen i risker och chanser i relativa termer större inom dessa grupper. En möjlig förklaring till att vändpunkten inträffar tidigare i konjunkturcykeln bland långtidsarbetslösa skulle kunna vara att sammansättningen av jobbchanser i gruppen förändras snabbare vid en konjunkturvändning än bland de mer kortvarigt arbetslösa.

Jobbchanser utifrån arbetslöshetstidens längd

Långtidsarbetslöshet definieras i AKU vanligtvis utifrån minst 27 veckors arbetslöshet. För att undersöka hur konjunktursambanden påverkas av definitionen har antalet veckor varierats i analysen. Konjunkturcykler har skattats för personer som har varit arbetslösa minst noll veckor, minst en vecka, och så vidare upp till 80 veckor.

Konjunktursambandet stärks när kortvarigt arbetslösa exkluderas

Jobbchansens korrelation med BNP för olika antal veckors arbetslöshet

Källa: Arbetskraftsundersökningarna och Nationalräkenskaperna (SCB)

Resultaten indikerar att konjunktursambandet är som starkast vid ett kvartals förskjutning jämfört med ingen förskjutning. Av graferna framgår att de högsta korrelationerna uppnås vid en avgränsning till minst 38 veckors arbetslöshet. Vidare framgår att det starkaste sambandet (0,80) uppnås vid ett kvartals förskjutning. Analysen bekräftar att det tidiga konjunktursambandet för jobbchanser stärks när personer med kortare arbetslöshetstider exkluderas.

Starkast konjunktursamband ett kvartal före BNP

Jobbchansens korrelation, förskjutet ett kvartal, med BNP för olika antal veckors arbetslöshet

Källa: Arbetskraftsundersökningarna och Nationalräkenskaperna (SCB)

Denna artikel är publicerad i tidskriften Sveriges ekonomi - statistiskt perspektiv, nr 1 - 2025.

Ladda ner nummer 1 - 2025 (pdf)

Se alla nummer av Sveriges ekonomi – statistiskt perspektiv